Salacious

"...och jag skattar mej lycklig som körde fel när jag vet hur rätt det blev."

Pengar, prylar och annan skit.

Publicerad 2006-11-29 18:39:00 i Allmänt

Jag har tänkt (jo, det är sant) mycket på en sak på sistone. Nämligen det här med att konsumera. Och just nu tänker jag främst på julklappar och presenter. Jag veeeet att "alla" tycker att det köps alldeles för mycket och det är värsta klyschan att säga att det är "tanken som räknas". Men allvarligt talat, båda sakerna är ju lika sanna. I min familj har vi gjort något väldigt bra. Istället för att köpa julklappar till alla så har vi infört ett lottsystem som går ut på att alla i familjen köper samt får EN julklapp. Det kan alltså innebära att jag blir lottad att köpa en present till mamma, medan jag får en av min syster. Det är ju inte så farligt, ett paket är inte så blodigt. Men jag har börjat tycka att bara det känns jobbigt. Inte på grund av pengar - min ekonomi är så pass god att jag lätt skulle kunna köpa klappar till alla - utan på grund av att jag tycker det är så onödigt. Och framför allt TRIST och SVÅRT att tänka ut nåt bra.

På senare år har jag även märkt att det är minst lika svårt att önska sej nåt. Liksom... vill jag ha nånting så köper jag ju det själv. Och nu vill jag verkligen inte låta otacksam eller nåt, men det är inte lika roligt längre. Inte samma spända känsla, varken när det gäller julklappar eller födelsedagspresenter. Det är mer "okej, vad bra, en sån här behövde jag".

Sen det här med födelsedagspresenter är ett kapitel för sej... Som exempel kan jag ta min äldsta syster. Vi träffas inte särskilt ofta, men dom gånger vi träffas är alltid lika mysiga och uppskattade. Eftersom vi inte träffas regelbundet hör det inte heller till vanligheterna att vi firar varandras födelsedagar ihop. Och det är då hela presentgrejen blir ganska absurd. Jag som fyller i april brukar få mina presenter nån gång på sommaren och hon som fyller i början av november får dom allt som oftast nån dag innan jul. Vad är det för mening med det? Då kan man ju inte längre säga att det är tanken som räknas, för när man köper en present så lång tid i efterskott är det ju bara för att man SKA det. Fattar ni vad jag menar? Den speciella dagen är ju över för längesen. Vad är det för vits då?

Är osäker på om ni förstår syftet med det här inlägget, men andemeningen är väl egentligen att det för mej (och för dom allra flesta) känns mer som ett krav än som en impuls att köpa saker till någon, vare sej det gäller jul eller födelsedagar. Och det är så himla synd, för impulsköp är verkligen något superbra! Inga stora saker, bara någon liten grej som betyder att personen mitt i vardagen kom att tänka på dej. Inte för att människan var tvungen utan för att hon ville. Och då kan man verkligen börja tala om att det är tanken som räknas!

Och mitt i alltihop kan jag ju då passa på att meddela att jag inte heller i år planerar att köpa några julklappar till någon, samt att jag absolut inte vill ha några själv. Och det gäller SAMTLIGA. (Inklusive dej mamma, om du läser det här.) ;)

Jag tänker förresten mycket på konsumtion i största allmänhet. I och med att jag nu har två extraknäck vågar jag påstå att jag faktiskt har det ganska gott ställt, i alla fall med en students mått mätt. Men stunden efter att jag har blivit glad över lönelappen funderar jag på vad jag egentligen ska med pengar till. Vad behöver jag? Fler skivor? Knappast. Mer pryttlar att pynta lägenheten med? Eh, nej. En bil? Intresserar mej inte det allra minsta. Större teve? Bättre dator? Ny mobiltelefon? Jag vill inte ha nånting! Det enda är kläder, men det är jag oftast för trött för att gå omkring och leta efter ändå.

"Åh, stackars Caroline, hon har en massa pengar, men ingenting att lägga dom på! Dagens i-landsproblem"

Det är verkligen inte så jag menar, och jag vill inte läxa upp dom som faktiskt TYCKER att det är kul med julklappar och sånt. Det är absolut inget fel med det! Men det jag vill säga är... att så länge jag är mätt, kan betala hyran utan problem och slipper göra upp en kalkyl i huvudet så fort någon föreslår en fika så är jag ganska nöjd. Och det är en tillvaro jag är rätt så belåten med. Därför känns julklappar och andra presenter för mej ganska överflödiga.

Kommentarer

Postat av: Micke Gustavsson

Publicerad 2006-11-30 16:27:20

Bra!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Caroline

Växte upp i Gislaved, skapade min egen tillvaro i Göteborg och har nu hamnat i Stockholm. Tre platser, tre bitar att dela mitt hjärta i. Det är mycket som ryms där; musik, träning, Fredrik, familjen och vännerna, hundar och film är några av sakerna. Skulle kunna inreda hela hemmet med Marilyn Monroe om jag fick, älskar Ola Salo och Markus Krunegård och tycker att livet inte vore värt att leva utan choklad.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela