Saknar redan.
Imorgon bär det av till Gislaved igen för tre långa jobbveckor. Visserligen ska jag ju göra annat också, t.ex. umgås med familjen, sola och bada och förhoppningsvis dricka en och annan öl. (Med start redan imorgon kväll.)
Men det börjar redan bildas en klump i magen. Tre veckor utan babe är en låååång tid, och även om jag vet att vi klarade förra sommaren så minns jag ändå hur ledsen jag var stundtals. Jag imponeras verkligen av människor som har distansförhållanden och bara kan träffas nån gång i månaden (eller kanske t.o.m. ännu mer sällan). Hur orkar ni?
Tre veckor utan fjantiga sånger, pussar på halsen, långa, varma sovmorgnar och kli på ryggen. Och tre veckor utan sånt här:
Suck.
Okej, trogna läsare. (Eller inte, med tanke på hur lite kommentarer jag får, haha.) Nu hörs vi inte på ett tag. Ha det fint!
Men det börjar redan bildas en klump i magen. Tre veckor utan babe är en låååång tid, och även om jag vet att vi klarade förra sommaren så minns jag ändå hur ledsen jag var stundtals. Jag imponeras verkligen av människor som har distansförhållanden och bara kan träffas nån gång i månaden (eller kanske t.o.m. ännu mer sällan). Hur orkar ni?
Tre veckor utan fjantiga sånger, pussar på halsen, långa, varma sovmorgnar och kli på ryggen. Och tre veckor utan sånt här:
Suck.
Okej, trogna läsare. (Eller inte, med tanke på hur lite kommentarer jag får, haha.) Nu hörs vi inte på ett tag. Ha det fint!
