Do's and don'ts.
Alla jobb har återkommande moment som man i början kan tycka är rätt charmiga men som man tids nog spyr på. Jag tror iaf att det är så, åtminstone när det gäller serviceyrken såsom mitt extraknäck. Och momenten som gäller just mitt jobb handlar om kundernas kommentarer och ibland efterblivna handlingar.
Men jag ska börja med det som är positivt och uppskattat. Nämligen:
- Kunder som uppmärksammar mej som en människa och inte en robot bakom kassan. Att säga hej, tacka och säga hejdå kräver inte så mycket energi. Och dom allra flesta gör detta, men dom gånger man nonchaleras känns det väldigt, väldigt olustigt.
- Skämtsamma kunder som är roliga på riktigt. En rolig kund som man skrattar åt och med kan väga upp 20 sura.
Det finns såklart många fler positiva inslag, men jag är så ivrig att skriva ut lite irritation att jag sätter igång nu. Det här är sånt man efter ett tag blir allergisk mot:
- Kunder som sekunden efter att dom äntrat butiken utbrister "Har ni en toalett hääär?" Toalettskylten syns klart och tydligt och den är inte på något sätt ologiskt placerad. Har man bara förmågan att flytta blicken två centimeter är det inga problem överhuvudtaget.
- Trisslottsköparna. I nio fall av tio läggs ett käckt "den ska va' med vinst!" till. Kunden tror förmodligen att den är först i världshistorien med att lägga till den fyndiga slutklämmen. Det är han inte.
- Småmyntsterroristerna. Vi har alla råkat ut för dom, och det är minst lika jobbigt för kassörskan/kassören som för dom övriga kunderna som panikslaget står och väntar i kön bakom. Kunden i fråga har ungefär en miljon kronor i kontanter på sej, varav hälften såklart är i mynt (gärna 50-öringar). Dagens triumf för kunden är när vederbörande efter mycket om och men lyckats skrapa ihop hela summan utan att behöva nyttja en enda sedel. Momentet avslutas förstås med ett käckt "nu blev det lite lättare i plånboken!" alternativt ett "skönt att bli av med lite skrammel!"
- Lågprisknarkarna. Människor som inte fattar att en bensinmack alltid tar dyrare priser än en stor matkedja. "Du menar inte att du tar 17 kronor för en halvliters dricka?!?" Jo, det gör jag. Men för det första kör du en sprillans ny Mercedes, så så jävla ont om pengar i din kassa kan det knappast vara. För det andra är det knappast "jag" som sätter butikens priser. Preem-loggan består av en björn, inte av mitt ansikte. Jag jobbar bara här, din jävla hagga. För det tredje finns Ica Kvantum, Konsum och Lidl i Gislaved så åk dit för fan.
Tacka vet jag våra vanliga, hederliga stammisar. :)
Men jag ska börja med det som är positivt och uppskattat. Nämligen:
- Kunder som uppmärksammar mej som en människa och inte en robot bakom kassan. Att säga hej, tacka och säga hejdå kräver inte så mycket energi. Och dom allra flesta gör detta, men dom gånger man nonchaleras känns det väldigt, väldigt olustigt.
- Skämtsamma kunder som är roliga på riktigt. En rolig kund som man skrattar åt och med kan väga upp 20 sura.
Det finns såklart många fler positiva inslag, men jag är så ivrig att skriva ut lite irritation att jag sätter igång nu. Det här är sånt man efter ett tag blir allergisk mot:
- Kunder som sekunden efter att dom äntrat butiken utbrister "Har ni en toalett hääär?" Toalettskylten syns klart och tydligt och den är inte på något sätt ologiskt placerad. Har man bara förmågan att flytta blicken två centimeter är det inga problem överhuvudtaget.
- Trisslottsköparna. I nio fall av tio läggs ett käckt "den ska va' med vinst!" till. Kunden tror förmodligen att den är först i världshistorien med att lägga till den fyndiga slutklämmen. Det är han inte.
- Småmyntsterroristerna. Vi har alla råkat ut för dom, och det är minst lika jobbigt för kassörskan/kassören som för dom övriga kunderna som panikslaget står och väntar i kön bakom. Kunden i fråga har ungefär en miljon kronor i kontanter på sej, varav hälften såklart är i mynt (gärna 50-öringar). Dagens triumf för kunden är när vederbörande efter mycket om och men lyckats skrapa ihop hela summan utan att behöva nyttja en enda sedel. Momentet avslutas förstås med ett käckt "nu blev det lite lättare i plånboken!" alternativt ett "skönt att bli av med lite skrammel!"
- Lågprisknarkarna. Människor som inte fattar att en bensinmack alltid tar dyrare priser än en stor matkedja. "Du menar inte att du tar 17 kronor för en halvliters dricka?!?" Jo, det gör jag. Men för det första kör du en sprillans ny Mercedes, så så jävla ont om pengar i din kassa kan det knappast vara. För det andra är det knappast "jag" som sätter butikens priser. Preem-loggan består av en björn, inte av mitt ansikte. Jag jobbar bara här, din jävla hagga. För det tredje finns Ica Kvantum, Konsum och Lidl i Gislaved så åk dit för fan.
Tacka vet jag våra vanliga, hederliga stammisar. :)
