En dödssynd.
Tur att jag inte lever i en superreligiös familj, det hade varit ett så ironiskt öde för mej. (Egentligen för vem som helst som inte heter typ Anna Skipper och är världens hurtbulle.) Jag menar, allt som är roligt eller gött är ju faktiskt en synd.
Idag tänker jag främst på dödssynden frosseri. Det har väl knappast undgått någon att det är påsk nu i helgen. Påsken är en högtid som för mej hade känts tämligen onödig om det inte vore för en sak. Godiset. (Att jag är en storkonsument den övriga tiden på året låtsas vi inte om nu.) Idag var det alltså dags att inhandla dom obligatoriska sötsakerna. I full karriär lastade jag i skopa efter skopa i godispåsen. Efter ett tag kände jag att det kanske började räcka, men bestämde mej för att bara kolla vilken kostnad jag var uppe i. När vågen visade på "ynka" 29 kr vet jag inte riktigt vad som hände, den enda logiska förklaringen är att jag fick en slags godispsykos för annars kan jag inte riktigt försvara hur min hjärna tänkte. Påsens innehåll hade på vad som föreföll vara två sekunder ökat med ungefär 150 %. Så nu har jag alltså över ett kilo synd ståendes i skafferiet. Alltså borde jag skämmas. Men det gör jag icke, ty den som är utan synd kan kasta första stenen! Eller hur det nu var... Förresten så vore det en ännu större synd att avstå från något som är så gott och livsnödvändigt.
Idag tänker jag främst på dödssynden frosseri. Det har väl knappast undgått någon att det är påsk nu i helgen. Påsken är en högtid som för mej hade känts tämligen onödig om det inte vore för en sak. Godiset. (Att jag är en storkonsument den övriga tiden på året låtsas vi inte om nu.) Idag var det alltså dags att inhandla dom obligatoriska sötsakerna. I full karriär lastade jag i skopa efter skopa i godispåsen. Efter ett tag kände jag att det kanske började räcka, men bestämde mej för att bara kolla vilken kostnad jag var uppe i. När vågen visade på "ynka" 29 kr vet jag inte riktigt vad som hände, den enda logiska förklaringen är att jag fick en slags godispsykos för annars kan jag inte riktigt försvara hur min hjärna tänkte. Påsens innehåll hade på vad som föreföll vara två sekunder ökat med ungefär 150 %. Så nu har jag alltså över ett kilo synd ståendes i skafferiet. Alltså borde jag skämmas. Men det gör jag icke, ty den som är utan synd kan kasta första stenen! Eller hur det nu var... Förresten så vore det en ännu större synd att avstå från något som är så gott och livsnödvändigt.
