Publicerad 2012-03-31 08:07:43 i Allmänt
Inläggets rubrik är inte bara något som är väldigt mysigt utan även namnet på
Markus Krunegårds nya skiva. Den är helt fantastisk. Trots att jag bara lyssnat på den i några dagar känns det nästan som att den har potential att slå
Markusevangeliet. Grym är den, hur som helst.
Jonna och jag var och tittade på honom på Bengans i onsdags, han spelade fyra låtar i samband med en skivsignering. Det var SÅ värt att trotsa regnet för den lilla stunden.
I övrigt är det en spännande tid nu. Alldeles snart åker jag iväg till Gislaved. Förutom att träffa familjen är det dags för fältstudier igen och den här gången ska jag följa polisen i Värnamo-området. Spännande! Det börjar faktiskt redan ikväll då jag ska jag åka med på ett nattpass. Är väldigt tacksam för att det yttre befälet var så himla flexibel och ordnade så att jag kunde åka med den här lördagen istället för att behöva offra någon av påskdagarna. Många studenter bryr sej inte att den här praktikperioden drabbar påsken - andra har inte ens vågat ifrågasätta det - men jag tycker att det är helt oacceptabelt och det finns inte på kartan att jag skulle vara "tacksam" för att man får åka med på en högtid. Jag kommer att jobba MÅNGA högtider i mitt kommande yrkesliv så jag ska bannemej vara ledig när jag har rätt att vara ledig. Jag ÄR tacksam att jag kom in på skolan och att jag kommer få ha världens bästa jobb, men det betyder inte att jag tänker offra min ledighet för att skolan varit klantig i sin planering. Därmed basta.
Dessutom är det alltid, alltid mer värt att vara med min familj, oavsett hur mycket jag älskar polislivet. Det är så få gånger som precis alla är samlade, så det gäller att ta vara på tiden.
Kommer sakna Fredrik väldigt mycket den här veckan, trots att det kommer bli roliga och fullspäckade dagar. Men som tur är kommer han på Skärtorsdagen. Första besöket i Gisla! :)
Du är den finaste jag vet, älskling!
Publicerad 2012-03-25 19:40:55 i Allmänt
(Att spendera helgen med Sofie resulterade bland annat i att jag återigen känner mej löjligt nöjd med mitt hår. Världens bästa frisör, alla kategorier!
Att bli klippt var visserligen bara en bonus ovanpå allt annat, men jag måste understryka hur GLAD jag är!)
Jag är så outsägligt tacksam över att vår helg blev precis så bra som vi hade hoppats. Vi har strosat, skrattat, sjungit och skålat, blandat djupaste allvar med tramsigaste fjanteri och det har känts precis lika bra som vanligt. Eller ännu bättre. För "som vanligt" kommer det ju faktiskt aldrig mer bli.
Men vissa saker rår ingenting på, inte ens det allra hemskaste.
Älskar dej!
Publicerad 2012-03-22 23:28:40 i Allmänt
Om ni inte har sett den här serien, 30 grader i februari, bör ni göra det BUMS.
Jag tittar otroligt lite på teve, men det här är något som defintivt är värt att följa.
Något så ovanligt som en intelligent, spännande och berörande serie.
Har ni missat den så finns alla avsnitt på Svt play!
Publicerad 2012-03-20 21:49:20 i Allmänt
Nu är jag nästan halvvägs in i den tredje terminen. Och när fjärde terminen är slut, då är det dags att lämna skolan. Och jobba. Som polis. Även om det halvåret kommer vara en del av utbildningen så kommer det faktiskt att stå "Polis" på min tröja och jacka. Det är en svindlande tanke.
Och eftersom allt det här närmar sej med stormsteg är det alldeles, alldeles snart dags att välja var jag vill göra min aspirantutbildning någonstans. Ett formulär ska få fyra kryss, vilket motsvarar fyra län. Så nu ska projekt Valångest sätta igång i mitt huvud. Det ska rangordnas. Vägas för och emot. Spekuleras. Analyseras. Och inte minst, lyssnas en massa på vad hjärtat säger.
Det är inte det lättaste.
Men vem har påstått att det är en lätt väg jag gett mej in på?
Publicerad 2012-03-18 15:04:24 i Allmänt
Oroa er inte. Det är inte drömmar som i "jag vill prova" utan bara ett konstaterande att jag sen vi började läsa om narkotika drömmer knarkrelaterade drömmar nästan varje natt. Häromnatten blev jag till exempel konfronterad av en polis som ville att jag skulle lämna ett urinprov och då frågade jag henne på vilka grunder hon ansåg att jag hade nått upp till skäligen misstänkt på misstanketrappan.
Oroväckande? Inte alls. Det här är det mest intressanta vi gjort i skolan hittills, så det är inte alls konstigt att min hjärna funderar på thc-halter, narkotikaprekursorer och kroppsvisitationer även när jag sover.
Nu är det bara några veckor kvar tills det är dags för fältstudier igen. Ska bli obeskrivligt spännande, inte minst för att jag ska vara i lilla Gislaved. Ska bli intressant att få en ny bild av orten och se om det verkligen är dom områden som man tror som är mest belastade. Hoppas att jag får åka med spangruppen!
Publicerad 2012-03-15 12:52:20 i Allmänt
Det är bara det att det är väldigt mycket nu.
Men i huvudsak är det positiva saker, som tur är.
Framförallt är det återigen roligt att gå i skolan, och det känns väldigt bra. Även om det är en massa nya saker som ska präntas in, så är det spännande och intressanta saker, vilket gör det väldigt mycket lättare. Nu håller vi på med narkotikabrott och det är riktigt fascinerande. Skulle lätt kunna rikta in mej på det i framtiden! Dessutom har vi börjat med vapen igen efter ett uppehåll på flera månader. Jätteroligt och jättesvårt. När får man skjuta? När måste man skjuta? När är våldet man som polis använder "inte uppenbart oförsvarligt" (nödvärn) och när är det "försvarligt" (laga befogenhet)? Inga lätta saker att resonera kring. Och det blir verkligen inte lättare när man ska försöka omsätta det i en övningssituation.
Det är inget enkelt yrke jag valt, och kanske är det just därför som jag lockas så himla mycket av det.
Vad händer mer på skolan då? I tisdags körde jag radiobil MITT INNE I CENTRALA STOCKHOLM. Att jag inte avled på fläcken är ett mirakel i sej. Men som så mycket annat så klarade jag det faktiskt, och därmed är en liten, liten tröskel passerad. Fast i mitt fall är den faktiskt inte så liten; bilkörningen är faktiskt det som oroar mej mest. Eller kanske till och med det enda som oroar mej. Men jag ska bli av med den oron en vacker dag!
Något som inte oroar mej det allra minsta är att vi har börjat köra igång med våra examensarbeten. Jag ska skriva mitt själv och det ska faktiskt bli riktigt roligt, mycket tack vare att jag valt ett nytt och spännande ämne (polisens närvaro i sociala medier). Precis efter att jag publicerat det här ska jag träffa min handledare och få lite hjälp med att formulera mina frågeställningar. Blir nog bra!
Publicerad 2012-03-05 17:24:40 i Allmänt
Har haft en superbra helg i Häljarp! Det enda smolket i glädjebägaren var att mamma inte kunde följa med, men annars var hela min familj samlad för att fira Alde som har fyllt 2 år. Är extra glad att Fredrik följde med och att han klickade så bra med alla. Men det visste jag redan, man kan liksom inte INTE tycka om honom.
Först var allt jättebra. Sen kom han in i mitt liv och då blev allt till och med ännu bättre. Det är ganska fantastiskt.
Snor en bild från Jonas blogg:
Finns det hjärterum finns det stjärterum heter det ju!
Nu dröjer det inte jättelänge tills hela gänget är samlat igen, förhoppningsvis ses vi allihop i påsk.
Längtar!
Publicerad 2012-02-27 20:15:35 i Allmänt
"Mina djur" är Jonnas benämning på mina vantar. Haha. Hon gillar inte päls, även om det bara är fusk (kan tillägga att jag aldrig skulle drömma om att använda riktig). Tur att man har vänner som håller reda på en när man är en slarvmaja.
Batongprovet idag gick bra. Eller "bra" är fel ord, det gick. Med förbehållet att jag måste öva jättemycket, vilket alla som hittills klarat sej fått höra. Och det är inte så konstigt, vi har haft orimligt lite tid för att lära oss handskas med den där mojängen. Så nu gäller det att träna på egen hand, vilket jag definitivt kommer att göra.
Sen jag kom hem har jag inte gjort mycket vettigt kan jag tala om, förutom att läsa en rapport om narkotika inför morgondagens kursstart.
Fast jag tycker visserligen att det är ganska vettigt att drunkna framför Spotify och hitta en massa låtar man trodde att man glömt, ha The Ark på högsta volym och sjunga med som en blådåre. Mår man bra av det är det vettigt, det är min devis!
Publicerad 2012-02-27 09:23:31 i Allmänt
Det blev en schysst söndag iaf. Jonna undrade om jag ville komma och laga mat med henne och Annika och det är klart att jag ville. Det blev tacoshäng som även Lisette och Danne anslöt på. Mycket trevligt!
Efter det gick J, A och jag och hyrde film. Happy end blev det, ett svenskt drama som var överraskande bra. Tips!
Men hur som helst så är det väldigt skönt att en ny vecka dragit igång. Och att den inleds med sovmorgon är inte fy skam. Har precis ätit frukost och ska snart bege mej in till skolan för veckans första träningspass. I eftermiddag blir det batongprov. Hoppas att jag inte gör bort mej...
(Fick just ett sms av Jonna; "Hej! Jag har hittat dina djur! Kram" och jag har INGEN aning om vad hon menar med det. Haha. Kan man skicka sms i sömnen?)
Publicerad 2012-02-25 17:32:39 i Allmänt
Har inte så mycket att delge just nu, förutom att trafikkursen äntligen avslutades igår. Därmed hoppas jag att skolans fem tråkigaste veckor är avklarade. Nästa veckas schema ser minst sagt lovande ut och jag är riktigt peppad på att komma igång med nåt roligt igen.
Hade sett fram emot den här helgen i vad som känns som en evighet, men det verkar inte som att tillvaron tycker att allt ska få vara lugnt och bra någon endaste gång. Istället för att äntligen få en hel helg tillsammans med F blir det ensam helg i Sollentuna. Tydligen hade han inte fått vara sjuk tillräckligt än.
Är på grund av detta på riktigt tråkigt och gnälligt humör och tycker att den här helgen lika gärna kan hoppas över så att det blir måndag och skola igen. Hoppas ni är lite mer optimistiska.
Publicerad 2012-02-21 07:37:15 i Allmänt
Och så var det plötsligt en vanlig tisdag och helgen i Gislaved kom och gick. Det var en väldigt märklig helg. Otroligt sorglig, men samtidigt ljus och fin.
Det blev en mycket fin begravning. Samtidigt som det var otroligt jobbigt att se Sofie så förstörd utan att kunna göra något. Spenderade i stort sett hela dagen och kvällen med henne sen, och det kändes så himla bra att bara sitta nära, pilla henne lite i håret och skratta åt gamla minnen. Vi var många som var samlade efteråt för att umgås och hedra Andrés minne, och det är en dag som jag kommer att minnas länge, länge.
Var förbi platsen där han ska vila också och tittade på alla fina blommor. Tände ett ljus som så många andra hade gjort och passade även på att tända ett ljus hos pappa. Nu har han varit i himlen ett tag, så jag hoppas att han kan guida lite och visa dom bästa ställena.
Publicerad 2012-02-15 21:43:25 i Allmänt
Imorgon är det alltså dags att bege sej till Gislaved och även om anledningen till just den här resan är fruktansvärd ska det ändå bli skönt att åka dit. Förutom att säga hejdå till André och vara en axel åt Sofie får jag ju tillbringa tid med familjen och det börjar kännas att det var längesen nu.
Tänk om man liksom kunde vara på två eller tre ställen samtidigt. Vad fantastiskt det vore.
Så, vad händer annars då? Är tyvärr inne i en ganska tråkig period i skolan. Trafik har aldrig varit och kommer aldrig att vara ett ämne som intresserar mej. (Även om det såklart bara är att acceptera att en stor del av min framtida arbetsvardag kommer att utspela sej i trafiken.) Som tur är så är kursen slut om en dryg vecka och då kommer vi sätta igång med massa intressanta saker igen. Längtar! Dessutom börjar det snart bli dags för vårens fältstudier, det längtar jag efter ännu mer.
Just nu känns det som att jag går på autopilot och gör allting halvdant. Vet inte vad det beror på, om det är vintern, den trista perioden i skolan eller kommande och ganska avgörande val. Tänk om hjärnan bara kunde ta lite semester ibland, hade inte det varit ganska skönt?
Publicerad 2012-02-07 14:21:07 i Allmänt
Ja, man kan ju undra.
Igår hade vi bara en lektion och efter den åkte jag hem och bums i säng. Jag sov mellan 13 och 18 för att sedan vakna till och äta lite kvällsmat. Vid 19.30 var jag supertrött igen och sov ända fram till 05.30 i morse (hade ställt klockan för att känna efter om jag orkade gå till skolan, vilket jag inte gjorde). Somnade om på direkten och vaknade igen kl 08 för att sjukanmäla mej och sussade därefter till 10. Sen dess har jag lyckats läsa lite om trafiknykterhetsbrott och...ja, vilat lite.
Haha. Det är ju GALET!
Men att sova är alltid det bästa jag har att ta till när det gäller att vinna över en förkylning. Jag hatar att ta tabletter, särskilt när jag knappt har nån feber alls. Då känns det bara onödigt. Dessutom tror jag att kroppen på något vis blir härdad när den får fixa problemet själv. Vi kan ju låtsas det iaf. ;)
Men - inget ont som inte för nåt gott med sej! Nu har jag ju för en gångs skull en möjlighet att blogga!
2012 har ju som bekant hittills varit ett skammens år när det kommer till just detta. Det kan ju visserligen hänga ihop med att min tillvaro har varit väldigt bra, så i slutändan känns det ändå som att det får vara värt det.
Jag ska inte lova att jag kommer bättra mej... men jag kan försöka!
Hursomhelst, att stanna hemma från skolan idag var nog ett smart drag för medan jag skriver det här inlägget känner jag hur benen börjar studsa och rastlösheten infinna sej... Bra!
Upplysningsvis blir det faktiskt inte så mycket utrymme för just rastlöshet nuförtiden; vi är mitt inne i en fem veckor lång trafikkurs i skolan och i den är det lätt att hålla sej sysselsatt. Och när jag inte befinner mej i skolan tillbringar jag så mycket tid det bara går med världens finaste pojkvän.
Så den här futtiga förkylningen skapar faktiskt inga större orosmoln på min himmel, även om jag tyckte väldigt synd om mej själv igår kväll.
Orosmoln har ju dessvärre infunnit sej ändå, även om dom inte skymmer sikten för just mej. Nästa fredag är det Andrés begravning och bara att formulera det i en mening känns helt overkligt. Jag längtar efter att krama om min Sofie och kunna vara närvarande rent fysiskt i några dagar. Det ska även bli skönt att hinna träffa min familj, även om det gärna hade fått vara under roligare omständigheter.
Som jag konstaterat ett oändligt antal gånger redan... man ska vara så TACKSAM för allt man har. Ett enda andetag bara, sen är någonting borta. Eller så har något tillkommit. Och oavsett om det som ändrats är till det sämre eller till det bättre så är förändringen helt oåterkallelig. För nu bara är det så, och det där som var förut kommer aldrig tillbaka.
Lika skrämmande och fruktansvärt som det är när någon rycks ifrån en, lika skrämmande och fantastiskt är det när någon plötsligt bara finns.
Och jag är så himla glad att du finns, Fredrik.
Publicerad 2012-01-30 22:00:02 i Allmänt
Ni kanske undrar varför jag är uslare än vanligt på att skriva.
Well...
Jag har gått och blivit kär.
Kär = vara med honom nästan hela tiden = spendera allt mindre tid framför datorn = minimalt bloggande.
Jag berättar mer en annan dag!
Publicerad 2012-01-23 18:54:48 i Allmänt
Jonas Gardell har sagt väldigt många bra saker. Bland annat;
"Hur finner man orden som tröstar?
...vad SKULLE det kunna vara för ord?"
Och precis så är det.
För vad kan man möjligen säga till någon som man älskar som sin egen syster och som man skulle gå igenom eld och vatten för när någon har släckt ljuset och det verkar så himla, himla svårt att få det att lysa igen?
Det finns ingenting jag kan säga som får henne att må det allra minsta bättre, det spelar ingen roll hur många gånger jag säger att jag alltid kommer finnas där, att hon kan ringa när hon vill och att jag kommer på studs om hon behöver mej. Livet blir inte ett dugg mindre orättvist för det.
Det var alltid Sofie och André. Hade alltid varit. Trots att dom inte varit ett par i den bemärkelsen på flera år så var dom liksom varandras livskamrater. Varandras axel. Det var liksom så självklart, för alla runt omkring. Och även om jag är ledsen för min egen del också, även om hjärtat hoppar över ett slag när jag tänker på att jag aldrig mer kommer få träffa honom, är jag mest orolig över hur hon mår.
Tänker på dej hela tiden, min fina, fina pärla.
And if you would fall, you know I will catch you
Yeah, I'll stick around, I'll be right beside you.
