Salacious

Detta vin har vi inmundigat ikväll. Min spontana kommentar när Isabelle visade flaskan var "Jackie Collins!"

Erkänn, det är bara axelvaddarna och permanentsvallet som fattas.

Är på väg till mitt hjärtas stad nu!

Känns fantastiskt bra.

Lyssnar på José Gonzalez, lutar mej tillbaka i sätet och kan konstatera att just precis NU finns det faktiskt ingenting som oroar mej. Angenäma lilla känsla, var god stanna kvar!

Ja, det finns faktiskt mycket att vara glad över just nu. Idag åkte vi till exempel ut i polisbilar utanför skolans område. A small step for man, a giant leap for uppspeedade studenter.

Det var faktiskt riktigt häftigt. Eller "busigt" som Kim sa. "Det här är som när man körde bil ensam första gången efter att man hade tagit körkort. Fan vad busigt!" Och ja, det finns ännu fler adjektiv man kan använda. Surrealistiskt är ett annat. När vi åkte där ensamma han och jag och insåg att trafikanterna runt omkring faktiskt såg oss som vilka poliser som helst, då kändes det som julafton.

Något annat som kändes lite overkligt var att jag faktiskt fick beröm av läraren för min körning idag. Behövde nog det för självförtroendet. Att backa och fickparkera är jag usel på, men jag KAN faktiskt köra bil någorlunda. Det är en liten tröst iaf. :)

Nåja, bättre ska det bli!

Och nåt som redan ÄR väldigt bra, det är att jag träffar så många bra människor den här veckan. Ikväll har jag varit hos Jonna, imorgon kommer Vicki hit på pyjamas- och knäckparty och på fredag brummar jag iväg med bussen till Isabelle.

Ibland är allting perfekt.

Den här lilla gynnaren flyttade in i mitt hem idag.
Ska tjuvstarta med resten av pyntandet också, för det ska vara julmys här när Vicki kommer.

Puss, puss!

<3

Det känns väldigt konstigt att vakna på morgonen, begrunda den kommande veckan och inse att man förmodligen inte kommer behöva vända ut och in på sej själv för att hinna med. Att man kanske faktiskt kommer ha tid att göra ANNAT. Herregud, vilken lyx!

Och jag klagar inte, för på söndag är det som bekant första advent och alla mina julsaker ligger nerpackade i lådor (ja, i plural) i Göteborg. Alltså måste jag införskaffa en massa saker till projekt Julpimpa lägenheten 2011!

Tanken på det gör mej faktiskt barnsligt glad. :)

Det är ett så fint ord, tycker ni inte? Kanske ett av dom finaste när jag tänker efter.

Så mycket ryms i det ordet. Ibland är livet skitjobbigt, men nånstans långt därinne litar man ändå på att det faktiskt på nåt sätt kompenseras tids nog. Därför står man ut ett tag till.

Det gäller både dom stora och dom små sakerna.

Man litar liksom på att saker och ting på ett eller annat sätt ordnar sej. För det gör det alltiiid, som en fantastisk liten herre sjunger.

Den här piraten har varit en av dom viktigaste personerna i mitt liv i över tio år. Och det bästa av allt är att jag vet att vi kommer vara vänner hela livet. Såhär såg det ut när vi firade Halloween förra helgen!



På Snaps!
En av dom roligaste festkvällarna på hela året. Sjukt lyckat!



I fredags var vi på kryssning med ett stort gäng från skolan och firade att tentorna för delkursen var avklarade.
I det här skedet var jag lugn, städad och njöt av buffébordet. Särskilt gratisvinet. I ett senare skede under kvällen skulle det visa sej vara en mycket dålig idé. (Hade iaf kul så länge jag närvarade!)


Jag är egentligen fattig som en kyrkråtta (okej, så illa är det inte, men det är ett roligt uttryck), men det kan inte hjälpas när den här kvinnan släpper en ny bok. ÄLSKAR henne. Och jag älskar det faktum att jag faktiskt har tid och möjlighet att läsa annat än kurslitteratur den här veckan. Har en känsla av att jag kommer läsa ut den redan ikväll.


Mår ni bra, allihop?
Hoppas det!

Ikväll blev jag klar med en hemtenta i beteendevetenskap, på torsdag är det vapenprov och på fredag dubbel salstenta i juridik och poliskunskap.

Det är TUR att jag inte har nåt att ta hänsyn till utanför skolan, kan jag meddela.

Plugga, träna, äta och sova, det är vad det handlar om nu.

Veckodejten med Vicki får dock inte offras! I lördags hade vi ett grymt lyckat Halloween-firande och på onsdag är det, efter en lång dag med böckerna, dags för ännu en Dexter-kväll. Är så himla tacksam att jag har henne som en fast punkt i tillvaron.

Och nu...har jag faktiskt absolut ingenting mer att skriva. Hej hej!