Salacious

"...och jag skattar mej lycklig som körde fel när jag vet hur rätt det blev."

Samma gamla visa.

Publicerad 2011-10-03 21:44:06 i Allmänt

Så var det ju det här med den kassa uppdateringen. Igen.

Den här bloggens framtid är mycket oviss för tillfället. Som ni märker har jag ju faktiskt ingenting att säga.

Nåväl. Helgen spenderades i vilket fall som helst i Göteborg vilket naturligtvis var hur bra som helst. Kändes faktiskt lite tungt att åka tillbaka hit i morse.

Skolan är min fasta punkt här, och när den inte känns lika hundraprocentigt sprudlande som den oftast gör, då fallerar allting ganska snabbt. Vet att det bara är en tillfällig svacka, men just nu känner jag mej bara irriterad och osugen på det mesta.

Och så möjligen lite uttråkad. Nåt kul och oväntat får gärna hända snart
Kommentarer (4)

Lugn och ro.

Publicerad 2011-09-25 13:00:25 i Allmänt

Hade bestämt mej för att det här skulle bli en väldigt lugn helg och så blev det också. Skönt.
Visserligen är det lite FÖR lugnt på jobbet nu (23 besökare på två timmar därav bloggandet), men jag ska egentligen inte klaga. Det känns så skönt att för en gångs skull vara utvilad.

Helgen började i fredags med att jag mötte upp Vicki efter att hon slutat. Vi gick till affären för att inhandla allt som behövdes till Det Stora Taberaset. Direkt när vi kom innanför hennes dörr var det smink av och mjukisbrallor på. Så obeskrivligt skönt att kolla på Idol och dricka cola zero istället för att stå ute på ett skränigt ställe och dricka halvtaskig öl. Grymmaste fredagen på länge, det gör vi snart om!

Igår var det lite hemmafest hos Jonna och jag valde att skippa alkoholen då med. Känner mej alltid så himla nöjd när jag gör det. Inte så att jag funderar på att bli nykterist, men jag är definitivt trött på att dricka för drickandets skull. Finns ju inget mer onödigt.

Söndagskvällen ska också bli lugn, dock känns ju teveutbudet som det tröttaste på länge. Eller är det NÅN som tycker att Gustafsson 3 tr lockar? Ens lite? Herregud, jag förstår varför den där dumburken är på så sällan i mitt hem.
Kommentarer (0)

Vardag.

Publicerad 2011-09-20 20:20:41 i Allmänt


Det är inget extraordinärt som händer precis nu. Inga jättespeciella saker att se fram emot och inga fjärilar i magen. Men vet ni vad jag har kommit på? Att vardagen faktiskt kan vara ganska skön, och att den inte alls behöver vara grå och ful. Vardagen utgör ju trots allt den största delen av vårt liv, så det gäller att bli vän med den.

Och det tror jag att jag är. Att ha kontroll och känna att man har tid att planera och ha lite framförhållning är inte fy skam. En sak som börjar bli en fast punkt i min vardag är att tända ljus när jag är klar med dagens måsten. Kvällen blir SÅ mycket mysigare. Och vardagen lite finare.

Puss, puss.

Kommentarer (0)

Min dröm.

Publicerad 2011-09-19 08:57:20 i Allmänt


Det har varit en intensiv helg, men bara i positiv bemärkelse. I fredags var det alltså dags för mej och Vicki att ta farväl av världens bästa band. Känslan förtogs visserligen lite av att vi stod så långt bak (kom igen, vi är 26 år - alldeles för gamla för att orka stå still och vänta i flera timmar!) men det blev ändå ett väldigt fint och vemodigt avslut. Och, naturligtvis, en och annan tår. Särskilt när Ola förklarade att It takes a fool to remain sane alltid har varit deras manifest, men att det från och med nu är deras testamente.

Efteråt drog vi en ordentlig sorgerunda på krogen. Som blev så pass "ordentlig" att det var lite oklart hur jag egentligen skulle må när det var dags att gå upp och jobba på lördagen. Konstigt nog mådde jag som en prinsessa så det var bara att vara tacksam och se glad ut och ge sej iväg till Polismuseets dag pigg och glad. Det var riktigt roligt att jobba igen! Och extra kul var det att Klara Zimmergren var där dagen till ära och att jag fick min Mia och Klara-bok signerad. Älskar när kända människor är lika trevliga i verkligheten som man hoppas att dom är. :)

Kvällen bjöd på fest fest fest. Annika, Emilia och Emma kom hit och tillsammans firade vi Jonna som fyllde 23 stora år i fredags. Min pannkakstårta med nutella och banan blev en hit och det blev även vårt 90-talstema med Macarena, Cotton eye Joe och Rhythm of the night. Haha. Fan vad kul det är att fjanta! I vanlig ordning var det inte lika kul på utestället sen; det var en riktigt vidrig köttmarknad på Patricia och nu ska det dröja innan jag går ut i den här stan. (Andra städer räknas dock inte, första helgen i oktober blir det Göteborg, haha.)

Förresten. Det bästa med den här helgen var att se polishundarnas uppvisning i lördags. Det finns få saker som gör mej så varm i hjärtat som att se en lycklig hund lita helt och fullt på sin flockledare. Självklart är det lätt att bara tänka på alla positiva saker och glömma bort hur mycket jobb det faktiskt innebär - all träning, att även fritiden till stor del styrs av hunden, hur låst man blir, att det inte bara är att åka bort hur som helst. Men när jag såg kemin mellan poliserna och deras hundar och när den ena polismannen sa "Jaa... den relationen man får... det blir en kollega, vän och familjemedlem... det är väldigt speciellt" och fick något drömskt i ögonen, då blev jag ännu mer övertygad om att det kommer vara så himla värt det.


Årets polishund 2010, Arrak, med sin förare Charlotte.
Inom fem år ska det finnas en sån här bild på mej och ******.
Jag lovar er!

Kommentarer (0)

(Bitter)Sweet sixteen.

Publicerad 2011-09-15 22:55:44 i Allmänt


Imorgon ska jag se The Ark för sextonde gången.
Sextonde, och sista.

Det känns overkligt.

Alla som känner mej vet att det här har varit en kärlekshistoria som pågått ända sedan år 2000 då en femtonårig, osäker tjej såg ett knäppt, färgsprakande band som var förband till Kent och bad publiken att säga till sina lokala skivhandlare att ta hem deras singel.

(Bara en sån sak som att det faktiskt fortfarande FANNS lokala skivhandlar på den tiden...)

Och efter elva år låter jag fortfarande som en tonåring när jag ska beskriva vad dom betytt, och fortfarande betyder, för mej. Så jag ska nog låta bli.



The love of my life.
Imorgon säger vi hejdå.

Kommentarer (0)

Bäst just nu, utan minsta konkurrens.

Publicerad 2011-09-12 23:30:27 i Allmänt

Jag fattar inte hur nån som är 16 år gammal kan få fram nåt som är såhär bra.

When I held ya är, utan att överdriva, lätt en av dom bästa singer/songwriter-låtarna jag hört. Och jag bara lyssnar om och om och om igen.

I can’t afford this heart
Still I am responsible
If it will fall apart
Believe me, I don’t want to go

You won’t believe it’s true
When I tell you ’bout my feelings
And what you’re supposed to do
I’m sorry, but I don’t want to go

But baby, I tell ya
My heart is freaking out when I held ya
Even in the best of days
Love will be hard and hearts will be faking

Baby, you’re glistening
I see it in your eyes that you’re listening
Do you even understand
I have to let go of your hand
I have to let go of your hand

And then you believe in me
you took me by my hand
and told me that I made you free
I need you
I need you to know

As always I just can’t cry
I don’t know the answer
but I’ve always wondered why
today, I know, today

Cause baby, I tell ya
My heart is freaking out when I held ya
Even in the best of days
Love will be hard and hearts will be faking

Baby, you’re glistening
I see it in your eyes that you’re listening
Do you even understand
I have to let go of your hand
I have to let go

Kommentarer (1)

Tack, men nej tack.

Publicerad 2011-09-11 23:34:44 i Allmänt

Det finns saker man inte gör med mej.

Man får mej till exempel inte att känna mej som världens lyckligaste tjej för att sedan slänga bort mej som nåt som katten har släpat in.

Man säger inte saker man inte menar, och man bryter inte saker som man sagt att man ska göra.

Och framför allt så ringer man inte mej efter nästan två veckors total tystnad och slänger ur sej ett "Hej snäckan!"
Och väntar sej att jag ska vilja ses som att ingenting har hänt.

Nähädutack. INGEN (utom Ola Salo) har rätt att tro att han är Guds gåva till mänskligheten.

Det här tåget har gått. Synd för dej.
Kommentarer (2)

Skamligt.

Publicerad 2011-09-07 09:01:48 i Allmänt


Den enda ursäkten jag har till det här dåliga bloggandet är att det är mycket nu. Jag ska bättra mej!

Kommentarer (0)

Det gör ont en stund på natten men inget på dan.

Publicerad 2011-09-01 22:27:19 i Allmänt


Det är som balsam för själen att vistas på skolan varje dag igen. Åh, vad jag älskar det!
Idag gjorde vi bara roliga saker. Och jag vill bara ha meeer.
Vill nästan inte att det ska bli helg. Fast helgen kommer också bli bra; på lördag väntar Tjejmilen och på kvällen blir det ölhäng.


Förresten. Jag har aldrig varit nån tedrickare men nu måste jag tipsa om min nya besatthet:

Jag har då aldrig varit med om maken till ljuvlig doft (och smak).
Ljuvlig, I say!

Kommentarer (0)

Ren och skär lycka.

Publicerad 2011-08-30 22:21:45 i Allmänt


När jag var i Gislaved gick jag till en frisörsalong (frisersalong?) för första gången på evigheter. Det var en lyxig känsla, men även lite traumatisk. Jag ville göra en cool frisyr med mycket kortare på ena sidan. Och, i vanlig  ordning, klippa topparna. Det kunde jag glömma, tyckte hon.

"Den här delen av ditt hår... det finns ingenting jag kan göra åt det."

Och där rök en decimeter. Fy fan. Snyggt blev det, och en jättefin färg med slingor. Men asså... nej. NEJ.

Jag måste ha långt hår. Jag blir lycklig av långt hår. Så enkelt är det. Se själva.


Ledsen.



Glad.


Ordning på torpet och värt varenda krona.
Ytlighet rules.

Kommentarer (1)

Det jag älskar.

Publicerad 2011-08-29 22:35:36 i Allmänt

Just nu är jag ungefär hundra gånger gladare än vad jag var för ett dygn sen.

När jag somnade igår kände jag mej som världens ensammaste, som att jag inte har nånting i Stockholm och att det aldrig nånsin kommer kännas bra igen.

Sen blev det måndag och det var dags att sätta sej på bussen till Sörentorp igen. Mitt älskade Sörentorp. Termin två. Äntligen! Jonna och jag inledde allt genom att springa PHS-milen och det gick verkligen bättre än förväntat. Har inte sprungit så långt på nästan två månader men det kändes faktiskt riktigt bra och jag tror att vi kommer klara Tjejmien på lördag med ett fullt godtagbart resultat.

Sen var det dags att ta en titt på dom nya studenterna och ha lite fadderverksamhet. Kändes så fint att återse alla i klassen och världens kramkalas utbröt. Det var kul att träffa "ettorna" och känna sej lite van och erfaren trots att vi egentligen också bara är små knattar med en ynka termin i bagaget. Dagen innehöll även kursinformation och det kommer minst sagt vara 20 fullspäckade veckor vi har att se fram emot... men ack så roliga!

På kvällen var det middag på O'Learys och snack om allt roligt vi ska hitta på utanför skoltid. Med en glad känsla i magen öppnade jag dörren till lägenheten och såg ett rosa kuvert ligga på hallmattan. Det var ett superfint vykort från Isabelle som hon skickade iväg precis innan hon åkte till Kreta där hon befinner sej nu. Hon överöste mej med fina och peppande ord och jag blev än en gång påmind om vilken fantastisk människa hon är. Som gör såna saker som att det vore den självklaraste saken i världen.

Det är inget annat än arrogant och otacksamt av mej att påstå att jag är utan kärlek. Jag gör exakt det jag vill göra, har en massa människor som bryr sej om mej - som inte SÄGER att dom gör det utan faktiskt bryr sej på riktigt - och en riktigt spännande framtid i sikte.

Jag är så glad att jag blev påmind om det idag. Nu ska jag inte gråta mer.
Kommentarer (0)

Tillbaka.

Publicerad 2011-08-26 08:57:37 i Allmänt

I onsdags morse kom jag tillbaka till Sverige efter en fantastiskt skön vecka i Grekland. Vi har i princip bara solat, badat, ätit och sovit. Nej, förresten, ta bort "i princip", det ÄR det enda vi har gjort. Förutom en liten morgonutflykt till grannbyn där vi gick uppför Akropolis, ett berg från medeltiden. Typ.



Vårt hem! Havet var fantastiskt fint men här slapp vi dom hala stenarna.



Jonna på vår balkong, after beach!



Ketchupchips - världshistoriens godaste!! Borde importeras hit pronto!



Här hade jag inte särskilt mycket att klaga på.



Inte här heller. Milkshakes is the shit!



Vår favoritrestaurang med menyn á lá Flintstones. :)



Vår kära servitör vid poolrestaurangen var det enda vi orkade med i semesterflirt-väg. (Vet inte om det är glädje eller fasa man kan skönja i min blick.)



Såna här grabbar finns inte i Sverige!



Lindos var enligt en taxichaufför den vackraste delen av Rhodos. Kan nog köpa det.



Fiiint.



Vi lyckades hitta en nattklubb en av kvällarna!
Och lite fulla blev vi på köpet.



Men som sagt så var det främst såhär veckan tillbringades.



Tack för en grym semester, fina!


Från Rhodos  till Sollentuna till Gislaved...
I går förmiddag kom jag hit för kvalitetstid med familjen innan skolan börjar på måndag.
Skönt att ladda batterierna lite till. Hjärtat är fortfarande inte helt men förhoppningsvis börjar det arga ta över det ledsna allt mer. Jag är värd så in i helvete mycket bättre.

Och om en timme ska jag bli sjukt snygg i håret.

Kommentarer (0)

And off we go!

Publicerad 2011-08-16 22:11:59 i Allmänt

Träningsvärken jag har sen passet igår... den är inte av denna värld.
Går lika bra som en 90-åring med fibromyalgi för tillfället.

Men det är samtidigt en smärta som för all del är ganska trevlig.

Nåt annat som inte bara är ganska, utan väldigt, trevligt är att jag imorgon lämnar Stockholm. Om 13 timmar har mitt och Jonnas plan lämnat marken. Det ska bli så skönt att komma iväg och försöka släppa allt och bara ha fokus på att skaffa en schysst bränna.

Just nu mår jag inte alls bra av att vara i den här stan. Allt påminner. Och jag tänker på honom alldeles för mycket fortfarande. Hoppas att den här resan ska kunna ändra på det.

Vissa saker måste man bara acceptera. Jag vill vara med honom, han vill inte vara med mej. Svårare än så är det inte.

Nu ska jag snart sova. Natti, natti, hörs om en vecka!
Kommentarer (0)

Perspektiv, som sagt.

Publicerad 2011-08-16 00:08:17 i Allmänt

Det har varit en oändligt mycket bättre dag idag. Känns som att jag börjar ta mej ur en slags bubbla jag befunnit mej i. Och det gör jag genom att helt enkelt göra saker jag mår väldigt bra av.

Till exempel så var jag på min älskade skola idag för första gången på ett väldigt bra tag. Allt är nästan "som vanligt" där nu, gymmet är öppet som vanligt och restaurangen är igång. Det fattas bara lite studenter också. ;)
Körde ett grymt pass på gymmet, vaktmästaren hade klistrat upp instruktioner till ett tabata-pass, nån som provat det? HERREGUD vad jobbigt. Men effektivt! Svettades lika mycket på 20 minuter som jag gör efter en timme i löpspåret. Tänker lätt lägga in det som en fast punkt på träningsschemat, två såna pass i veckan lär göra att det händer grejer.

Lyckligtvis hade det INTE hänt så mycket grejer på vågen kunde jag se. Ingenting alls, faktiskt. Vilket känns lite märkligt; jag har tränat mindre och ätit en massa onyttigt. Men jag är den första att skriva under på att allt inte är logiskt i den här världen... Och det är bara att tacka och ta emot.

Kvällen spenderade jag hemma hos Vicki med god mat, snickerskaka som jag hade bakat dagen till ära (blev inspirerad av dej, Jonna!) och dom första Dexter-avsnitten från femte säsongen. Ganska så perfekt, med andra ord. Och jag behövde bli påmind om allt bra jag faktiskt har att vara glad över.

Vi kan nog aldrig bli tillräckligt påminda om det, eller hur? Idag införskaffade jag lite pocketböcker som jag kan ha som sällskap när jag ligger och päser på stranden på Rhodos och den här är en av dom:



Det går knappt att förstå att den här boken berättar om en sann händelse. Jag fattar inte hur Max och Sagas mamma klarat det. Och jag förstår framför allt inte hur människor fortfarande kan sitta i forum på nätet och kalla henne för "mediahora" och ifrågasätta om hon ens sörjer sina döda barn. Herregud. Människor har INGEN respekt. Emma verkar väldigt annorlunda, det framgår även i boken, men att likställa en annorlunda personlighet med att vara känslokall inför sina egna barns död, det är ren och skär ynkedom. Om hon nu skulle vara känslokall så är det väldigt konstigt att hennes ord får ögonen att tåras på varenda sida jag läser.

Som sagt, man får perspektiv. Att jag ens använt ordet "sorg" dom senaste dagarna känns som ett hån. 
Innan jag somnar inatt ska jag tänka på hur det låter när Alde och Junie kiknar av skratt och vara tacksam över att jag får träffa dom snart.

Kommentarer (0)

Minihämnd.

Publicerad 2011-08-14 08:45:28 i Allmänt

Idag är det söndag vilket betyder att jag får vara ledsen idag också. Men imorgon ska det bli ordning och reda igen -  in till skolan och springa PHS-milen och fixa inför resan. Vi åker ju på onsdag!

Snacka om rätt tidpunkt. Kommer bli bästa medicinen att få tillbringa en hel vecka med fantastiska Jonna som jag inte träffat på över två månader. Grymt!

Tyvärr är det inte lika lätt att radera minnen som det är att radera alla sms. Men jag tror att det kommer bli lite bättre för varje dag. Tid är, faktiskt, ganska oslagbart. Och perspektiv. Det känns lite ynkligt att prata om hjärtesorg när det handlar om någon som man inte ens visste fanns för tre månader sen medan det finns andra som går igenom riktigt svåra break-ups.

Samtidigt har var och en sitt eget och jag kan inte hjälpa hur det känns. Men det finns små knep att ta till, knep som egentligen inte löser nåt men som iaf får det att kännas lite lättare för stunden. Och som får mej att dra lite på smilbanden.

T.ex. att döpa om någon till "cp-barn" i telefonboken. Det är min typ av bearbetning, det. Moget så det förslår. Haha.

Hoppas ni haft en bra helg allihop. Det har verkligen inte jag, men snart är jag tillbaka.
Kommentarer (1)

Om

Min profilbild

Caroline

Växte upp i Gislaved, skapade min egen tillvaro i Göteborg och har nu hamnat i Stockholm. Tre platser, tre bitar att dela mitt hjärta i. Det är mycket som ryms där; musik, träning, Fredrik, familjen och vännerna, hundar och film är några av sakerna. Skulle kunna inreda hela hemmet med Marilyn Monroe om jag fick, älskar Ola Salo och Markus Krunegård och tycker att livet inte vore värt att leva utan choklad.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela