Salacious

"...och jag skattar mej lycklig som körde fel när jag vet hur rätt det blev."

Dags att tanka igen!

Publicerad 2011-07-27 21:43:52 i Allmänt

För en gångs skull går det bara några dagar mellan att Isabelle och jag ses, det är nästan så man borde köpa sej en Trisslott!

När hon var hos mej i helgen sa jag att jag frågat mamma om hon ville komma till Stockholm under mina lediga dagar men att hon tyvärr inte kunde eftersom ingen var hemma och kunde vakta Bond.

"Då åker du till Göteborg istället!" utbrast hon.

Och så blev det! Just nu har jag 15 minuter kvar på min resa och Isabelle har precis satt sej i bilen för att hämta upp mej på stationen. Först hem och slänga på sej nya paltor och sen blir det Avenyyyyn.

Dessutom är John i Göteborg med sina kompisar just nu så stan är till och med ännu bättre än vanligt. Yaay!

Bränsle.

Publicerad 2011-07-24 23:26:28 i Allmänt

Är det inte lite konstigt, att den människa som man borde känna allra bäst är den som det oftast är svårast att förstå sej på?

Jag har trots allt hängt med mej själv varje dag i över 26 år och även om jag tycker att jag blir åtminstone liiite klokare för varje år som passerar så kan det fortfarande vara en omöjlig uppgift att begripa varför jag tänker som jag gör.

Då är det ju tur att man har personer i sin närhet som, trots att dom känt mej en jämförelsevis ganska kort tid, vet precis hur jag fungerar och träffar mitt i prick med sina analyser. Isabelle har varit här i helgen och förutom att hon som vanligt lyst upp tillvaron har hon visat prov på ovanstående. Det känns aldrig som att hon frågar något slentrianmässigt och när hon ger sin (eller någon annans) sida av saken låter det alltid så himla genomtänkt och rimligt. Det är en gåva!

"Grubbla inte så mycket" brukar hon säga. Och det är så sant. Grubbla kan man göra när det behövs, och då har man förresten inget val för då gör man det oavsett om man vill eller inte. Tanken på att saker och ting kanske faktiskt, i alla fall just för stunden, är så bra som dom verkar är så främmande att den nästan blir läskig. Men jag ska verkligen göra ett försök att faktiskt bli vän med den tanken. Och framför allt ska jag försöka sluta konstruera problem som kanske inte ens finns.

För är det så att dom finns på riktigt, då lär jag bli varse.

Dags för en lista!

Publicerad 2011-07-20 19:43:37 i Allmänt

Namn: Caroline.
Tatueringar: Två, än så länge.
Längd: 173,5 cm.
Skostorlek: 41.
Hårfärg: Brunfärgat. Vad den riktiga färgen är vet jag inte ens själv längre.
Motto: Låt bara det som spelar roll spela någon roll. (Det formulerade jag precis nu, erkänn bra.)
Tycker du att du är attraktiv? Ja, ibland.
Vilket schampo använder du? Det varierar, just no VO5.
Vad är du rädd för? Har ingenting som jag går omkring och är rädd för och som påverkar min vardag. Men tanken på att det skulle hända min familj något är, som för dom flesta, det värsta som finns. Att bli lämnad kvar och inte ha någon att tillhöra.

Favorit…

Låt: Omöjligt att välja. Dom flesta med The Ark. Under pressure med Queen och David Bowie är ett annat exempel.
Sak att göra: Sjunga. Svettas.
Sport: Handboll och friidrott.
Kläder: Klänningar. Och mjukisbrallor!
Film: Timmarna (The Hours) hamnar högt upp på listan. Och Kill Bill-filmerna.
Bil: Polisbilar. ;)
Serie: DEXTER!

Har du någonsin…
Gråtit över en pojke?
Ja. (Pojke? Går vi i högstadiet?)
Ljugit för någon? Ja.
Träffat någon från internet IRL? Fråga Lotta. Haha...

Antal…
Gånger du varit kär?
Hmm. Med facit i hand... Två.
Gånger ditt hjärta brustit? En. Big time.
Hjärtan brustet på grund av dig: Inga, tror jag. Ledsen har nog någon blivit, men inte heartbroken.
Gånger ditt namn varit med i tidningen? Ganska många, faktiskt. Eftersom jag både var lokal wannabee-rockstjärna och ungdomsreporter back in the days. ;) (Ni blir inte trötta på min svengelska, eller hur?)

Senaste…
Personen du fick e-mail av? Lars Värnamo Nyheter.
Personen du fick brev av? Herregud, brev får man ju aldrig! Men Anna-Lena skickar alltid dom bästa gratulationskorten eftersom hon tar sej tid att skriva mer än "kram" och "grattis", man blir alltid lika glad. :)
Personen du fick sms av? Isabelle.
Saken du köpte? En försenad födelsedagspresent till världens bästa elvaåring Nooi Balooi!

Sommarlunk.

Publicerad 2011-07-18 08:50:50 i Allmänt


Vet inte varför, men av någon anledning är det som att energin bara försvunnit. Den senaste tiden har jag inte orkat nånting när jag kommit hem från jobbet; kvällsmat, några avsnitt Sex and the city och sen sängen. That's it. Därför har det inte heller blivit något bloggande. Jobbet är verkligen inte slitigt och jag går aldrig några åttatimmarsdagar så jag vet faktiskt inte alls vad det beror på. Men så är det väl ibland.

Kanske känner jag mej trött och glåmig för att jag inte får träffa mina loved ones särskilt mycket i sommar. Det betyder å andra sidan att jag borde bli ganska pigg snart för den här veckan kommer både Skåne-gänget och Isabelle till stan. Längtar! :)

Energin har förresten inte försvunnit helt. Gick upp klockan sex och sprang innan det var dags för min tvättid som började vid sju. Ibland är jag så himla grym.

Ledig dag imorgon och ikväll efter jobbet ska jag träffa Stockholms snyggaste. Tillvaron är rätt bra ändå.

Längt.

Publicerad 2011-07-13 10:10:17 i Allmänt

Det är inte så att jag vill att sommaren ska ta slut, men shit vad jag längtar efter skolans vardag! Det blev jag påmind om igår när Jonna ringde och vi uppdaterade varandra på den senaste månaden. Kunde såklart inte låta bli att planera hur höstens träning ska se ut heller, haha.

Saknar dej, tjejen! <3

Simple as that.

Publicerad 2011-07-11 09:37:01 i Allmänt


Precis som dom flesta tjejer jag känner älskar jag Sex and the city, det är inte någon hemlighet.
Bästa karaktären är utan tvekan Samantha och av alla bra saker hon sagt genom säsongerna så är nog följande (som hon ger som ett råd till Carrie när hon inte vet vad hon ska göra med författarpuckot Berger) det bästa:



As far as I'm concerned, the test of a good relationship is...are you like this?





...or like this?





Svårare än så är det liksom inte.

Jag är kär. Och han säger att han är kär i mej också.
Gissa åt vilket håll mina mungipor pekar?

Beroendeframkallande.

Publicerad 2011-07-05 23:50:12 i Allmänt

Ja, det finns det en hel del saker som är.

Att ett jobb kan vara beroendeframkallande, det är ingenting jag har nån direkt erfarenhet av men faktum är att jag har saknat jobbet idag när jag varit ledig. Det lär väl ändras under sommarens gång, men just nu känns det så och det är jag riktigt glad över.

Och att Dexter har kommit att bli en besatthet hos mej är väl ingen nyhet för läsarna av den här bloggen. Ikväll såg jag färdigt säsong fyra och jag vill... dö. Eller nej, det vill jag verkligen inte, men jag vill... ja, vad vill jag? Skriva om MANUSET! :( Hursomhelst så ska Vicki och jag kolla på femte säsongen tillsammans. Väldigt snart, hoppas jag!

Dessutom har jag den senaste tiden börjat utveckla ett annat begär. För vet ni vad?
Jag har träffat någon som är jättejättefin. Och jag längtar efter honom.

Lyckligt lottad.

Publicerad 2011-07-03 23:56:16 i Allmänt

Idag var det en riktigt bra dag på jobbet, mycket bättre än jag hade kunnat föreställa mej klockan nio i morse när jag vaknade med Vickis och min partykväll väldigt färsk i minnet.

Visningarna börjar flyta på riktigt bra och flera har frågat ifall jag har en bakgrund inom förskolan eller skolan och tycker att jag har god hand med barn. Då blir jag glaaad.

En pensionerad polis var på besök tillsammans med sin fru och deras barnbarn idag. Var hur trevligt som helst att prata med honom, och bara en stund senare kom en mamma, pappa och dotter fram och snackade med mej i säkert en halvtimme. Och detta får jag BETALT för.

10 %.

Publicerad 2011-07-01 19:12:33 i Allmänt

Ja, enligt läraren brukar det bara vara 10 % av eleverna som klarar VG på tentan i straffrätt. Och jag kan tala om för er att jag är en av dom!

Fan vad gött! Nu blir jag ännu mer peppad på termin två och att göra bra ifrån mej där.

Saknar skooolaaaan!

På begäran!

Publicerad 2011-06-29 01:20:48 i Allmänt

"Nu får du fan uppdatera, nu är du inte morgonpigg i Partille längre!" skrev Isabelle nyss. Och det är ju alldeles sant!

För nu är jag tillbaka i Stockholm igen. Mitt nya "hemma". Eller är det det? Tyckte det var tillräckligt krångligt att kalla Gislaved för "hemhem", vad ska jag kalla det nu? Hemhemhem? Låter ju normalt.

Njaa. Faktum är att det känns väldigt avlägset att jag nånsin skulle bosätta mej där igen. Där finns så väldigt mycket, men samtidigt så otroligt lite. Så kanske är det så att det är Göteborg jag numera borde kalla hemhem. Ett avancemang på listan!

Fast varför måste man bestämma och rangordna allt, å andra sidan? Istället kan jag ju vara glad och tacksam över att det finns många platser där jag känner att jag hör hemma. En del har inte någon alls.

Och på tal om att känna sej hemma börjar jag bli varm i kläderna på jobbet. Både bildligt och bokstavligt talat; jag äääälskar att traska runt i min uniform men det är inte riktigt lika kul under varma sommardagar. Men det är bara att vänja sej, i framtiden kommer jag ha väst också. (Tänk när allt blir på riktigt, jag vill dö lite när jag tänker på det.) Det har inte varit någon rush på jobbet än, antar att folk inte vill gå på muséum när solen skiner men det lär ju komma stressiga dagar tids nog. Trivs i alla fall hur bra som helst!

Nu är jag dock ledig ons-tors eftersom jag jobbar på fredag och hela helgen. Och imorgon (idag om vi ska vara noga) släpps ÄNTLIGEN säsong fyra av Dexter på dvd! SOM jag längtat. Bästa, bästa!

Morgonpigg i Partille.

Publicerad 2011-06-26 09:45:15 i Allmänt

Ibland är det jättejobbigt att jag förlorat förmågan att sova länge och alltid är för rastlös för att ligga kvar i sängen och göra ingenting. Men oftast gillar jag det.

Som i morse till exempel, när jag som vanligt vaknade tidigt och kunde ge mej ut på en joggingtur medan Isabelle och Andreas sov (vilket dom för övrigt gör fortfarande, haha). Konstigt nog lyckades jag hitta tillbaka igen, trots att jag har världens sämsta lokalsinne.

Gud, vilken lyckad helg det här har varit! Midsommarfesten i fredags var en av dom bästa festerna jag varit på; supergod mat, perfekt mix av människor, roliga uppdrag, massa allsång och en alldeles lagom dos av berusning. Men så kan det ju inte bli så mycket annat än bra med en sån värdinna.

Igår var jag på gamla jobbet och hälsade på. Tyvärr saknades någon som jag gärna hade velat träffa men det blev väldigt trevligt ändå. Skulle inte byta ut min nuvarande tillvaro för nånting men när jag satt där i solen och skrattade med Catta och Andreas precis som förr kände jag hur mycket jag trots allt uppskattade min tid där. Sjukt bra människor!

Hann även med att träffa Jonathan som är ännu en stor anledning till att sakna den här stan.

På kvällen åt Isabelle och jag pizza på Cyrano och sen åkte vi hem för att fira varandras födelsedagar i efterskott. Fick typ en miljon  fina presenter, min vän är helt gaaaalen.

Som tur är kommer det inte dröja en evighet tills vi ses nästa gång för om mindre än en månad är det hon som kommer till mej.

<3

Spontana saker gillar vi!

Publicerad 2011-06-21 23:30:54 i Allmänt

Idag när jag var på väg hem efter ett träningspass på skolan upptäckte jag att det låg ett sms från Martina (en tjej jag lärt känna genom styrelsen på skolan) och väntade i telefonen. Det var en glad överraskning med ett väldigt trevligt förslag; att jag skulle komma hem till henne på middag. Självklart nappade jag på det.

Oväntade saker rules! Så är det bara. Hade en riktigt bra kväll hos henne och tänker bjuda igen väldigt snart.

Saknar skolan... Mest Jonna och Caroline. Känns konstigt att umgås så intensivt och sen inte ses alls. Men det blir det ändring på snart, förhoppningsvis.

Och under tiden går det ingen nöd på mej direkt. Imorgon efter jobbet väntar uteserveringshäng med Vicki. MASSA saker ska avhandlas, så det är bäst för vädret att det blir bra.

För övrigt... vill jag bara säga att korv stroganoff måste vara en av dom mest underskattade maträtterna som finns. Har lagat det ikväll till morgondagens lunchlåda och jag längtar fanimej redan. Viktig info, skriv ner det, barn!

Om

Min profilbild

Caroline

Växte upp i Gislaved, skapade min egen tillvaro i Göteborg och har nu hamnat i Stockholm. Tre platser, tre bitar att dela mitt hjärta i. Det är mycket som ryms där; musik, träning, Fredrik, familjen och vännerna, hundar och film är några av sakerna. Skulle kunna inreda hela hemmet med Marilyn Monroe om jag fick, älskar Ola Salo och Markus Krunegård och tycker att livet inte vore värt att leva utan choklad.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela