Publicerad 2010-10-25 10:51:24 i Allmänt
Gårdagens zumbapass blev tyvärr inställt så vi gick på bodypump istället. Det var ganska längesen jag körde styrketräning i grupp och det kändes verkligen i kroppen. Fick mej en ordentlig tankeställare när jag kom på att jag nästan aldrig har träningsvärk längre. Min kropp behöver chockas! Och den blir inte speciellt förvånad av min vanliga löprunda längre, faktum är att jag nog skulle kunna springa den i sömnen. Visst, jag blir fortfarande svettig som en gris efter varje gång, men det är inte bra att alltid köra samma sak.
Så nu har jag precis följt Tomas goda träningsråd och löpt i intervaller genom nästan hela rundan! 40 sekunder vanligt tempo, 30 sekunder rush, 40 vanligt, 30 rush osv. Jävlar, vilken skillnad!
Gillar dock INTE att det börjar bli ganska svårt att springa ute nu, det är ordentligt halt på sina ställen. Vintern får inte komma än! Avskyr att springa och vara rädd för att ramla. Och att springa inomhus på ett löpband är ett nerköp utan dess like. Men det är väl bara att bita ihop.
Nu ska jag i alla fall duscha och göra mej i ordning för lite shopping i stan! Ska unna mej att luncha ute också. För det är jag VÄRD.
Publicerad 2010-10-24 09:40:10 i Allmänt
Igår gick jag upp i gryningen (det kändes nästan så i alla fall), gjorde mej i ordning snabbare än nånsin förr och åkte iväg till Mölndal där min bandkollega bor. Trötta men ändå ganska laddade styrde vi kosan mot Borås och demoinspelning.
Det blev en lååång dag men eftersom resultatet verkar bli riktigt bra var det verkligen värt det. En låt blev klar och vi påbörjade nästa, tanken är att vi ska få ihop tre stycken och det hoppas jag vi ska kunna fixa ganska snart. Var lite orolig för hur min röst skulle palla trycket eftersom jag varit förkyld, men stämbanden höll hela vägen och fick till och med beröm. Gött!
När klockan var 19 och det började kännas att vi hade spenderat tio timmar i lokalen kändes det som att det var dags att lägga ner. Tiden, samt det strilande regnet utanför, gjorde att jag kände mej sådär sugen på att göra någonting annat än att ligga i soffan resten av kvällen så jag ringde Jonathan för att kolla statusen på hans kalas. Vi båda kom fram till att det nog var bättre att ses en annan dag vilket kändes som en stor lättnad. När jag väl kom innanför dörren nån gång efter 20 hoppade jag i pyjamasen och raggsockorna och återsåg nån jag längtat efter en hel dag, nämligen världens bästa Dexter. Och herregud vad nöjd jag kände mej.
I och med att det inte blev nåt kalasfirande för min del utsatte jag mej inte heller för risken jag skrev om häromdagen. Och det känns faktiskt ganska rätt. Jag tror att jag kan begrava allt det där ändå, utan att bli ledsen på kuppen. Det där har jag varit så mycket ändå, så det är lika bra att använda mej av samma taktik jag gjort det senaste året, nämligen göra bra saker som gör mej glad. (Och faktum är att det nog funkat bra mycket bättre än vad jag vill tro, bara att jag vissa stunder faller tillbaka och glömmer bort det.)
Dagens må bra-dos får jag av att spendera dagen med Isabelle. Vi ska ha en riktig höstmysdag med promenad, matlagning, zumba och morotskaksbakning. Det blir fint!
Publicerad 2010-10-21 09:37:26 i Allmänt
... är att titta på
Dexter.
Bästa serien på år och dar! Kanske bland det bästa nånsin. Såg just slutet på åttonde avsnittet i första säsongen, vet nu vem
The Ice truck Killer är och har liiite samma känsla som man får när sanningen uppdagas i
Sjätte sinnet och
Fight Club. Vill skrika lite! Får se om jag kan göra det i smyg på löprundan jag ska ut på nu. Äntligen pigg nog att träna igen, yyyyes!
Michael C. Hall.
Exakt HUR snygg är du?
Publicerad 2010-10-20 22:32:38 i Allmänt
Ibland måste man göra det som skrämmer en allra mest för att kunna ta ett steg vidare här i livet.
Även om det innebär att du utsätter sej för risken att återse den som krossade ditt hjärta och som fortfarande äger det.
Det är inte så att jag ältar. Det är inte så att jag går omkring och lider varje dag. Men jag vet att det finns en anledning till att det går åt helvete med alla jag träffar, att det känns som att jag aldrig mer komma kunna känna nåt äkta för nån. Att ingen duger, att det är som att det finns en slöja mellan mej och alla människor jag går förbi på stan.
Anledningen är att jag, hur sorgligt och tragiskt det än låter, nog aldrig riktigt slutat hoppas. Eller slutat sakna.
Frågan är vad jag saknar mest? Känslan av att vara fullständigt värdelös? Den overkliga ångesten i att gå omkring på gator i en främmande stad och inte veta vart man ska ta vägen för att det känns som att man ska gå sönder inuti? Dom kyliga kommentarerna? Osäkerheten? Den usla kommunikationen?
Jag borde inte behöva fler skäl till att lägga ner.
Men jag fortsätter, som en outtröttlig duracellkanin. Fortsätter att sakna honom. Oss. Vad jag vill tro att vi hade kunnat vara om allt bara var annorlunda. Och det spelar ingen roll hur många sanningar jag får höra av alla kloka människor i min omgivning. Min hjärna vet. Och den är lika frustrerad som alla andra över vad mitt hjärta håller på med.
Därför hoppas jag att han är kvar på lördag när jag kommer. Därför hoppas jag att han kommer vara lika kall som bara han kan vara och sätta den slutgiltiga spiken i kistan så att jag kan bli skitledsen och sen begrava den här fantasin en gång för alla.
Publicerad 2010-10-19 20:22:15 i Allmänt
Sveriges coolaste människa.
Jag brukar tala vitt och brett om att jag minsann inte tittar på teve och det irriterar säkert skiten ur folk. Men faktum är att jag tittar otroligt lite. Eller rättare sagt, det finns knappt nåt som är värt att titta på så jag väljer att göra annat istället (t.ex. slösurfa, en ungefär lika meningsfull sysselsättning). Den här hösten har dock överraskat; jag följer The Event och det har blivit tradition att titta på Lite sällskap på måndagkvällarna. Har en känsla av att det nu blir ett tredje program på min måste-lista...
Missa inte Veckans brott på SVT 1 nu ikväll klockan 21! Lär ju bli en hit. Kan inte bli så mycket annat när GW har ett finger med i spelet.
Publicerad 2010-10-18 23:20:13 i Allmänt
Jaa...jag vill nog ändå säga att det faktiskt blev succé.
Alde var glad när föräldrarna gick, men kom på efter en liten stund att dom faktiskt var borta på riktigt. Då var han ledsen i ungefär fem minuter innan han somnade i min famn. Är faktiskt lite stolt.
Att det förmodligen var han som smittade mej med den förkylning jag nu åkt på gör faktiskt ingenting. Det är inte direkt kul med ett tungt och febrigt huvud och en rinnande näsa och jag blir otroligt rastlös av att inte kunna springa, men det känns rätt okej att ligga i soffan och kolla på Dexter ingosad i världens skönaste täcke. Och jag har en hel del sömn och vila att ta igen.
Hoppas att jag känner mej tillräckligt pigg för en promenad imorgon i alla fall!
Publicerad 2010-10-17 12:42:56 i Allmänt
I fredags kom Skåne-gänget till stan!
Här sitter jag och eftermiddagsfikar med Alde på Evas Paley. Tyvärr fångade vi inte Patrik Sjöberg på bild, pappa Jonas var mäkta stolt över att han uppmärksammade den forne höjdhopparens närvaro först!
Plask i vatten OCH en kamera i närheten - bättre kan det inte bli!
Strax efter bilden togs åkte mamma och pappa iväg till stan för en kväll på tu man hand.
Hur skötte sej moster som barnvakt?
Fortsatte Alde att vara lika glad?
Blev det succé eller kaos?
Missa inte den spännande uppdateringen imorgon!
Publicerad 2010-10-14 10:42:09 i Allmänt
Har ni varit så irriterad på någon att blotta tanken på människans existens får det att krypa i kroppen?
Jag är det. Och det blir värre för varje dag som går. Vilket faktiskt inte är så konstigt; det är få saker i livet som gör mej så förbannad som att bli tagen för given och att inte bli tagen på allvar. Denna människa förmedlar båda sakerna i sin kommunikation (eller snarare brist på kommunikation) med mej. Vill inte utmåla mej som nån övermänniska (jo), men faktum är att jag anser mej själv lägga ganska mycket energi på att bemöta människor på ett bra och respektfullt sätt. Men det får liksom vara åt båda hållen. Jag är jävligt trött på "det är inte så noga"-mentaliteten och jag har lovat mej själv att inte acceptera den längre, vilket område i livet det än gäller.
Det handlar om mej, att värdesätta den jag är och det jag gör. Och det är jävligt noga!
Men nu ska jag fokusera på bra saker!
1. The Anger med Carl Norén är min nya favoritlåt - den är mycket bra.
2. Jag ska snart baka världens godaste bröd som jag kan bjuda skåningarna på i helgen - att dom kommer hit imorgon är fantastiskt bra.
3. Efter det väntar ännu en löprunda där jag ska njuta av den här fantastiska hösten - bra, bra, bra!
4. Städningen avklarades redan igår så eftermiddagen kan ägnas åt lite shopping - inte bra för plånboken men bra för mej.
5. Ikväll ska jag hem till Isabelle och bli bjuden på mat - braaaaaaaaaa!
(Det kanske bästa av allting är att det känns som att jag har fått tillbaka gnistan efter min svacka. Skönt att dom inte varar så länge nuförtiden.)
Publicerad 2010-10-13 14:11:30 i Allmänt
Ibland får min kamera för sej att batterierna är urladdade fast dom inte är det. Så tyvärr blev det inga bilder från kyrkan och därmed inga bilder på Junie i dopklänning. Men hon var lika fin i festkläderna!
Presentbordet. Massa fint fick hon!
En stolt moster och en nydöpt flicka!
Linnéa, Alde och Tomas.
Solstrålen i mitten kommer hit med sina föräldrar i övermorgon, hoppas han är lika glad då!
Publicerad 2010-10-12 23:06:39 i Allmänt
...är inte att Sverige förlorade mot Holland, utan att satsumas i vanlig ordning lär bli höstens stora beroende. Löjligt gott!
Publicerad 2010-10-10 22:45:12 i Allmänt
Ikväll har jag äntligen gått ur Facebook.
Har under en längre tid tänkt att jag borde lägga mindre tid på ren och skär skit och mer tid på saker som faktiskt tillför något. Och det här är ett steg i rätt riktning.
Det kommer bli ovant att inte kunna känna sej viktig genom statusuppdateringar och det kommer vara lite småtrist att inte kunna snoka runt i brist på annat. Men framför allt kommer det bli skönt att slippa ta del av en massa trams, samt kunna gå tillbaka till en tillvaro där "ja, jag vet, jag såg det på Facebook" inte är en mening som upprepas gång på gång.
Alla som vill ha kontakt med mej på riktigt kommer ju ha det ändå och vice versa.
Bloggen lever hursomhelst kvar ett tag till.
See you!
Publicerad 2010-10-07 11:32:04 i Allmänt
Har precis duschat efter en timme på gymmet och ska snart iväg till stan för att luncha med Jonathan.
Ikväll och natt är det jobb (ska följa med en av våra boenden på hockeymatch ikväll, overkligt), sen ska det nog bli fason på den här veckan också. Åker till Gislaved imorgon! Vår lilla Junie ska döpas, vilket betyder att alla familjemedlemmar kommer vara samlade. Det kommer bli så fint!
Förhoppningsvis ska jag inte göra bort mej alltför mycket med min sång heller. Hoppas det går bra!
Nu mot stan! (Tror minsann att jag ska slinka in på City tattoo idag...)
Publicerad 2010-10-06 09:08:19 i Allmänt
Alldeles för sällan tittar jag på filmer som verkligen säger nånting till mej.
Oftast blir reaktionen "ja, den var helt okej" och sen tänker man inte mer på det.
Sen finns det filmer som den ovan som gör att man ifrågasätter varför man egentligen lägger tid på så mycket skit.
Drama är utan tvekan den genre som tilltalar mej mest. Snygga effekter och kvick dialog i all ära, men det finns inget bättre än repliker som känns som dom var skrivna just för mej. Och som bränner till i ögonvrån och stannar där ett ganska bra tag.
Jag gillar när saker är allvarliga och på riktigt.
Vad jag dock inte gillar är svackan jag känner att jag är inne i just nu.
Och det är inte höstens fel; har kommit fram till att jag gillar hösten.
Åtminstone om det är en sån höst som vi har nu med färgexplosioner som kan höja vilken rutten dag som helst.
Men jag är i nån slags stillastående position som gör att jag går omkring och känner mej lite bitter och tycker en aning synd om mej själv hela tiden.
Och det är fan inte mycket som är lika missklädsamt.
Publicerad 2010-10-03 14:38:13 i Allmänt
Catta skickade just en massa bilder från i fredags.
Här var Jonathan och jag lite på pickalurven, milt uttryckt. Men ack så snygga!
Nu går jag äntligen av mitt dygnspass och ska hem och dö av trötthet. See you!
Publicerad 2010-10-02 23:40:41 i Allmänt
Känns inte så lönt att ha kvar den här bloggen, hittar aldrig motivation till att skriva i den ändå.
Antingen får jag, efter fyra år, bestämma att den faktiskt ska handla om nåt speciellt eller så är det nog dags att avsluta.
Den som lever får se.
Igår var det personalfest hemma hos mej! Nu kan jag lägga till "värdinna" i mitt CV; första trerättersbjudningen är avklarad och det gick riktigt bra. Naturligtvis blev det en väldigt lyckad kväll. Kan ju inte bli så mycket annat med världens bästa gäng. Det blev inte så sentimentalt som jag trodde heller; Jonathan kommer ju som sagt finnas kvar i mitt liv i fortsättningen också.
Av nån anledning drog vi till Excet vid klockan två (!) och det var kanske inte den smartaste idén vi kläckt, men jag behövde en utekväll. Eller ja, natt...
Hade dock kunnat klara mej utan den generella ångestkänslan som präglat hela den här dagen. Känner mej dålig, ful, ensam och allt möjligt annat som hör till när man druckit lite för mycket och tagit lite halvgenomtänkta beslut. Det jobbigaste är nästan container-effekten. Jag vill äta konstant dagen efter. Det vill jag iofs annars också (en vacker dag kommer jag nog på allvar äta ihjäl mej, skulle inte bli förvånad), men dagar som den här ger jag efter för varje impuls. Obra.
Men ibland får man faktiskt känna sej lite vissen. Det är okej.
