Salacious

Snark.

Det finns verkligen inget att göra. Lägenheten är skinande ren, teve har knappast nåt lockande att erbjuda och msn är dött. Inte så konstigt, det är ju FREDAGKVÄLL, veckans magiska stund.

Jag känner inte av särskilt mycket magi, bara saknad efter Daniel. Egentligen har jag inte rätt att säga nåt, för jag åker ju till min familj stup i kvarten. Men jag lääängtar. Säger som han sa häromkvällen, är det inte konstigt att vi saknar varandra mer nu än vad vi gjorde förr? Hade det här varit för ett eller två år sen hade två dagar varit en baggis, nu blir det nästan jobbigare för varje gång att skiljas åt. Men det är egentligen ganska begripligt vid närmare eftertanke... ju längre tid man är tillsammans, desto mer växer man ihop och blir beroende av varandra. Och det handlar ju dessutom om en annan sorts saknad än den man känner som nykär - i mitt tycke, en mycket behagligare sådan.

Jag älskar hur du kan få mej att brista ut i gapskratt i Nordstan
Jag älskar hur vi kan fjanta runt vid en spårvagnshållplats utan att bry oss om människorna runt omkring
Jag älskar att du fortfarande ger mej komplimanger varje dag
Jag älskar när du borrar ner din näsa i min nacke när jag gör frukost
Och jag älskar att det snart är söndag och du är hemma igen

Det började igår med att Lotta berättade om klippet på nätet där James och Julia, ett vanligt engelskt par, dansar första dansen på sin bröllopsfest till I've had the time of my life, och gör den precis (nåja, inte lika proffsigt, hehe) som i filmen (vet ni inte vilken film jag talar om är ni inte värda att läsa den här bloggen). Detta par blev kändisar efter detta - man kan ju bli det genom youtube nuförtiden - och har fått göra massa intervjuer och medverka i hur många teveprogram som helst. Och jag måste erkänna att jag blir lycklig av att titta på klippet. Till och med lite gråtig.

I alla fall. Nu sitter jag här med värsta nostalgin och har kollat på en massa filmklipp. För handen på hjärtat - är inte Dirty Dancing världens bästa film? Det spelar ingen roll att man sett den hundra gånger, och det spelar ingen roll att man försöker slänga sej med coola regissörer hit och snyggt skrivna manus dit. Den förblir den ultimata filmen. Åtminstone vet jag att mina kvinnliga läsare håller med mej. Tjejer, hur många gånger har man inte tittat på den när man varit lite halvkrasslig och suckat över hur snygg Patrick Swayzes (Johnnys) bara rygg är när han och Baby övar till Hungry eyes? Hur många gånger har man inte velat skjuta töntiga Neil som utbrister "Mambo! Come on!" och ändå inte kunnat låta bli att sjunga med i "join hands and hearts and voices, voices hearts and haaaands"?

Och filmen lär ju ha ett av historiens bästa soundtrack. Alla låtar är bra! Eller tja, nästan alla... haha.

Kolla här (låtordningen på soundtracket):

I've had the time of my life - Bill Medley and Jennifer Warnes (kommentar överflödig)
Be my baby - The Ronettes (filmens intro, svartvitt med rosa text)
She's like the wind - Patrick Swayze (när Johnny kör iväg och sanden dammar ner hela vägen)
Hungry eyes - Eric Carmen (som sagt...övningsscenen)
Stay - Maurice Williams and The Zodiacs (en scen när Baby och Johnny ligger i sängen, va? fast jag är väldigt osäker... det kan vara en scen inne på Dirty Dancing-stället också... hmm... ja, det är det va??)
Yes - Merry Clayton (Lisa tror att hon ska ligga med Robbie, men han tycks redan göra det med någon annan...)
You don't own me - The Blow Monkeys (det här är en deppig scen, va? med regn... eller så är det i den här scenen dom ligger i sängen och pratar? Lotta, hjälp mej!)
Hey baby - Bruce Channel (när dom övar dans och balanserar på en stor stock :D)
Overload - Zappacosta (när Johnny låst in bilnycklarna och krossar rutan med en liten vit stolpe... haha, den här låten är inte världens bästa, direkt.)
Love is strange - Mickey and Sylvia (turturduvorna dansar och rollspelar - se nedan)
Where are you tonight - Tom Johnston (Baby är förmodligen på väg till Johnnys rym)
In the still of the night - The Five Satins (och nu har hon kommit fram)

Snacka om klass.

Skulle egentligen slutat 21 ikväll, men fick stanna kvar till 00.30, på grund av att det var lite mycket på en gång. På ett sätt bra eftersom jag får fler timmar, men det är aldrig kul när det är jobbigt i huset. Nåja, det verkade lösa sej till slut och nu är jag hemma. Och dessutom pigg. Lite jobbigt.

Ändrade planer blev det även för älsk idag. Han skulle ju åka till vischan, men eftersom han och hans syster tydligen missförstått varandra angående datum åker han på torsdag istället. Vilket betyder att jag får både mysdag OCH Lost-fest tillsammans med honom imorgon. Rena rama lyxen!

För övrigt går mitt godis- och fikafria liv över förväntan. Nu är det snart 1 mars, datumet jag "får" äta godis igen. Men vet ni vad? Jag tror jag struntar i't ett tag till.

Har ni kollat på Kungamordet, dramaserien om ett gäng politiker och deras liv, som går på ettan? Jag missade kvällens avsnitt, men gick in på svt play (världens bästa påfund) och tittade. Det är så GRYMT bra! Reine Brynolfsson är läskigt bra i huvudrollen som maktgalen hustrumisshandlare.

Jag känner ett sånt obehag när jag ser våld på teve att jag ibland får fysiskt ont själv, och impulsen att blunda kommer varje gång Marie Richardssons karaktär (den misshandlade frun) gör eller säger nåt som kanske kan leda till en smäll.

Samtidigt blir jag så himla tacksam att jag har den pojkvän jag har. Jag vet att Daniel aldrig nånsin skulle skada mej, och att han inte vill mej något annat än väl. Att jag litar på honom fullt och fast känns självklart, men sorgligt nog är det alltför många som lever i ett annat slags förhållande. Jag är så lättad över att jag aldrig någonsin fått stryk, varken i min barndom eller som vuxen. Men jag blir sorgsen när jag tänker på att det säkert finns flera jag känner som lever i en tillvaro med inslag av våld. :( Jag hoppas verkligen att jag är en sån slags vän man kan berätta sånt för.

Imorgon åker Daniel till Kungshamn för att fira sin mamma som fyller år.

Jag kommer sakna dej jättemycket och längtar tills du är här igen!

Så var det måndag igen och hittills är veckan helt blank, förutom mellan 17-21 imorgon då jag ska jobba, fyra timmar jag av barmhärtighet fick av Jonathan. Visserligen ska jag luncha med Veronica imorgon också, det ska bli jättekul! Måste uppdatera mej på vad som händer i hennes liv.

Ska strax ut och gå min promenix, och vid klockan 15 ska jag möta D vid jobbet, vi ska in till stan och fika (dvs dricka kaffe, fortfarande inga sötsaker!), his treat. Det blir mysigt!

Är ganska irriterad på vissa moment i tillvaron, utan att avslöja för mycket är jag fasligt trött på människor som verkar finna en tillfredsställelse i att oroa andra människor. Jag kan verkligen inte ha förståelse för ett sånt beteende. Skadeglädje tycks vara den enda sanna glädjen för vissa. Tragiskt. Visserligen är det väl andra faktorer, till exempel den uppenbara bristen på information, som spär på den här känslan och gör att jag målar fan på väggen. Allt kanske bara är ett missförstånd... Haha, ni fattar mycket av det här, va?

Välkomna till Carolines hemliga hörna, liksom.

Såg förresten Alex Schulman i Efter tio i förmiddags. Han är fortfarande sjukt rolig och smått genialisk. Att han börjat blogga igen är iofs lite jobbigt eftersom mitt bloggberoende nu tar ännu mer tid i anspråk, men det är det faktiskt värt. Han och Calles blogg är ett givet tillhåll på dagarna. Kolla in!

Nu ska jag försöka bli av med min negativa energi och njuta av den här fina dagen istället.

Jag har en liten fantasi om hur allt skulle kunna bli.
Det skulle kunna bli så himla bra, näst intill perfekt.

Jag VILL.

Hoppas det blir så.

Idag klockan tio över åtta blev jag väckt av telefonen. Som tur var hann jag få bort all morgonheshet innan jag svarade och möttes av en röst som berättade att hon sett på vikarien.se att jag var ledig och undrade om jag ville komma och vikariera i en förskoleklass idag. Klart jag ville! Halv tio skulle jag vara där och det var ju lugnt (trodde jag) tills jag såg att vagnen jag var tvungen att ta för att hinna dit i tid (med god marginal att hitta från hållplatsen) skulle gå halv nio! Farväl frukost, anständig sminkning och övervägt klädval! Jag tokstressade ner till vagnen, men dagen gick faktiskt över förväntan. :) Det var i en förskoleklass i Gårdsten, Angered jag var och barnen var sjukt söta, trots att jag spenderade åtta timmar i en ljudvolym betydligt högre än vad jag är van vid. Jag ska dit imorgon också, men då redan klockan åtta. Ser fram emot det, faktiskt! Känns skitbra att jag fick dom här två dagarna nu, så att jag kan åka till Gislaved på onsdag med gott samvete. Dessutom kanske jag kan bli inringd dit igen, det hade ju varit guld!

Lite gulligt är det också att bli kallad "fröken". Haha.

Bäst att sova snart så jag är pigg imorgon.

...åka till Gislaved på onsdag och träffa hela min älskade familj.
...få en normal ekonomi.
...köpa nya kläder.
...sitta på en uteservering och njuta av solsken och öl.
...flytta ihop med min älskling och skapa en vardag tillsammans.
...skaffa hund.

När allt det här är uppfyllt, då är mitt liv perfekt! :)

Hahaha, att Carola och Andreas Johnson inte gick vidare direkt till final var det bästa som kunde hända!
Såg ni Carolas min? Hon såg helt chockad ut, men kom på att hon måste verka vara glad så att det skulle se bra ut i rutan. Bäst på hela kvällen...

Det var inget större fel på låten, men den var knappast så bra som alla tidningar har hävdat. Ingen gåshud alls. Att den fick komma till andra chansen var helt rättvist. Nu kanske A och C börjar anstränga sej lite, istället för att bara ta för givet att dom ska vinna.

Och medan Carola i stort sett bara skrek sej igenom hela låten visade Sanna Nielsen värsta klassen. Hon är grym! Och dessutom en skitbra låt med stor vinstchans i Globen. Hejade på henne och Rongedal, som också välförtjänt gick vidare.

Det mest rättvisa på länge!

Den senaste tiden har jag försökt att leva lite nyttigare. Det går rätt så bra, men shit vad svårt det är att ställa om hjärnan. Nu har jag inte köpt godis/snacks/fika på två veckor, men det känns som ett halvår. Förra helgen när mamma och Marita var här åt jag lite glass på fredagen och på lördagen slank en liten bit mörk choklad som jag hade lagt i fruktsalladen ner, men that's it. Att avstå från semlor har inte varit det minsta jobbigt, faktum är att jag inte saknar fika alls. Däremot godis... tänk vad gjutet det vore att skopa i en massa lösgodis i en påse och sen proppa i sej det framför teven ikväll. MUMS. Fast...ändå inte. Samtidigt som jag tänker att det vore rena himmelriket blir jag lite äcklad. Vafalls? Undrar egentligen hur stor del av allt det här som sitter i hjärnan?

Den 1 mars har jag bestämt att jag ska få äta godis igen och att jag därefter stenhårt håller mej till helgerna - tänk om jag vid det laget blivit ännu mer äcklad? Hoppas, hoppas!

Vad som är roligt nu när jag inte småäter en massa onyttigheter stup i kvarten är att varje måltid blir riktigt efterlängtad! Mat är det bästa som finns.

Har jobbat natten, så idag pallar jag nog inte att ta min vanliga promenadrunda. Det får räcka att gå till Hemköp på Kortedala torg och tillbaka sen. Jag ska nämligen handla frukt och kesella som jag ska smaska på ikväll. :D

Idag fick mamma åka hem från sjukhuset, väldigt skönt! Nu har antibiotikan börjat hjälpa, och febern är borta. En oerhörd lättnad.

Om drygt en timme sticker jag iväg och jobbar natt. Och D gick av sitt pass 17.30. Det är väl inte hela världen iofs, men eftersom han jobbar sent både imorgon och på lördag känns det lite trist. Jag får väl köra på en äkta svennehelg med Let's Dance och Melodifestivalen...

Nästa vecka blir mer sällskaplig för då blir det en Gislaveds-visit! Ska bli skönt. Och Skåne-gänget kommer också, så det blir fullt hus. :D

Läste precis det bästa jag läst på länge. Världens bästa Ola Salo ska spela huvudrollen i världens bästa musikal Jesus Christ Superstar!!! Jag tror inte att ni fattar vilken önskedröm det här är. Ola ska dessutom, som det geni han är, göra en helt ny översättning. 31 oktober är det premiär. :D

Igår när mamma kom hem var hon så dålig så att hon fick läggas in på sjukhus. Lunginflammation konstaterades, samt att antibiotikan inte hade hjälpt. Nu får hon intravenöst, och enligt läkaren är det "inget att leka med". Ska ringa till henne snart. Det är ingen rolig känsla man har i magen just nu. :(

Ja, att Christer Sjögren tog sej till final är ju inget annat än ett skämt, men det visste ju alla redan. Tur att lördagen i övrigt blev lyckad. Medan mamma och Marita var på genrepet i Scandinavium tog jag med mitt lilla gos till Kortedala, där han trivdes betydligt bättre än i Nordstans stress. Efter att Bond fick lukta in sej i lägenheten ordentligt och vila sej en liten stund tog jag med honom på min vanliga promenadsträcka. Det var uppskattat! Få saker gör mej så varm inombords som när han plötsligt får glädjefnatt och galopperar iväg. :)

Tyvärr kom mammas envisa feber tillbaka så hon var inte riktigt på topp igår, men hon orkade i alla fall och verkade ha riktigt roligt! Även om jag tror att hon är ganska utmattad ikväll... Det är hon förresten inte ensam om, jag drack alldeles för mycket vin igår. Haha...

Imorgon har jag två saker inplanerade: åka till skolan och sälja kurslitteratur till en tjej samt dammsuga upp alla hundtussar. Förutom det ska jag inte göra ett enda jota. Har bestämt mej för att (okej, here it comes again...) ändra inställning till min ofrivilliga sysslolöshet. Har ni hört den förut? Ja, men nu hoppas jag att jag faktiskt ändrar mej. Det här är förmodligen den enda semester jag kommer få det här året (kan visserligen ta obetald semester på jobbet sen, men hur kul känns det?) så jag ska banne mej njuta och uppskatta att jag för tillfället är fri som en fågel. Jag måste inte ställa klockan varje kväll, och jag ska sluta ha dåligt samvete över att det kan ta en hel dag för mej att städa lägenheten. Varför kan det inte få göra det? Jag har ju all tid i världen! Hade ett snack med en tjej på jobbet som varit i precis samma sits som jag, och hon ångrar att hon var upptagen med att ha panik och ställa en massa krav på sej själv istället för att göra det bästa av situationen och ta vara på den lediga tiden. Så nu blir det andra bullar! (Det är ju dessutom inte så att jag ligger någon annan till last heller, jag lever helt och hållet på mina egna pengar och är stolt över mej själv att jag klarar det.)

Så hädanefter ska jag tänka mer såhär: om det blir många pass på jobbet framöver är det jättebra, likaså om jag blir inringd som vikarie på nån förskola eller så. Men blir jag inte det så kommer allt ordna sej i alla fall och under tiden ska jag må så bra som möjligt. Klokt va?

På tal om att må bra har jag börjat redan nu. Pratade med Lotta förut som kom med den förträffliga idén att jag kunde köpa hem sushi. Och sushi är ju bland det godaste som finns, så om en timme ska jag kalasa på det medan jag tittar på Linda och resten av gänget i Köping. Underbart!

"Fan vad gött å ba päsa!"

Jaha, det var den drömmen det.

Fan också.

Det var tydligen inte meningen.

Har tagit en promenad i årets hittills bästa väder. Strålande sol, ingen blåst och alldeles lagom kyligt. Det är vi inte bortskämda med!

Om en stund ska D iväg till jobbet och då plockar jag fram microfibertrasa, dammsugare och mopp så att allt är fint till helgen. För på lördag är det äntligen dags för mamma, Marita och Bond att komma hit! Det har visserligen inte sett så hoppfullt ut, mamma har haft feber i en veckas tid och igår räknade jag med det värsta. Men efter ett läkarbesök idag och lite penicillin verkar det lösa sej ändå. Skönt! Hade inte varit roligt att ge Melodifestival-biljetterna till någon annan.
Idag fick jag mitt examensbevis på posten. Kändes lite högtidligt att öppna det och se mina kurser uppradade. Fick även det utdrag ur belastningsregistret som jag ansökt om, så nu är jag redo för vikariat på förskolor och skolor! (Om dom nu vill ha mej.) Skulle vara skönt att i alla fall få några dagar.

Bara för att jag i helgen kläckte ur mej att jag inte varit sjuk på evigheter (jag la dock faktiskt till "peppar, peppar" som säkerhet) så känner jag mej tjock i halsen, tung i huvudet och har en rinnande näsa idag. Hurraaa!

Men jag tänker inte gå med på det här. Ska ta en c-vitaminbrus nu och vila mej i soffan ett tag. Sen tänker jag fortsätta med den här dagen som planerat.

Natten till i lördags drömde jag att jag fick en son. Jag drömde om själva förlossningen (även om den bara flög förbi som några sekunder) och om vardagslivet efteråt. Det fanns ingen pappa med i drömmen, så det var bara jag och det lilla knytet. Konstigast av allt var att jag drömde att jag gick in på Lindex och såg att det var 70 % rea på Bamsekläder vilket fick mej att bli alldeles överlycklig. Det jag dock minns mest av allt är inte själva drömmen, utan hur ledsen och besviken jag kände mej när jag vaknade upp och insåg att det inte var sant. Jag måste haft snudd på moderskänslor under just dom sekunderna. Och då tänker jag: hur är det då inte på riktigt? Man kan nog aldrig nånsin föreställa sej det.

Alla kan lugna ner sej, jag planerar ICKE att skaffa barn inom dom närmsta åren. Men visst är det märkligt att man kan bli så berörd av en dröm?

Temat (för det verkar onekligen som att jag längtar efter att få ta hand om någon eller något) fortsatte natten till idag när jag drömde om den här lilla krabaten, att jag blev hans matte. Jag brukar vara inne på sidan och drömma mej bort, men idag har jag besökt den säkert tio gånger och fantiserat ihop att ödet vill att han ska bli min hund. Jag vill tro att det är meningen. Pratade med mamma idag, som känner uppfödaren eftersom det är Bonds ursprungliga matte, och bad henne att ringa och fråga vad valpen kostar. Mamma menade att jag väl inte kan ta hand om en hund nu. Och det är kanske delvis sant. Men jag tänker såhär... om man bara vill och ger sej fan på att pussla ihop det, så går det. Och gud vad jag vill. En egen hund har varit min högsta önskan så länge jag kan minnas. Och jag behöver inga predikningar om hur mycket ansvar det är att ha hund för jag vet. Det skulle knappast vara en impulsgrej utan ett mycket väl övervägt beslut. Jag tänker på det här och hur jag skulle kunna lösa det flera gånger om dagen. För en sak är säker: att ta hand om den här hunden skulle bli mitt största intresse och jag skulle lägga ner hur mycket tid och kärlek som helst för att ge honom bästa tänkbara liv. Nu ska jag inte flumma iväg hur mycket som helst, för det här är verkligen bara i tankestadiet. Mamma kommer kanske inte ens ringa, och även om hon gör det kanske Kummin redan är såld. Är han inte det, så kostar han förmodligen alldeles för mycket. (Jag har ju inte valt den bästa ekonomiska tidpunkten för att kära ner mej i en hund jag inte ens träffat.)

Men visst måste man få drömma?

Tillbaka från Jönköping efter en mycket rolig helg. På fredagen åt vi middag, drack vin och spelade Med andra ord (skitroligt!). Vid midnatt började ögonen bli lite grusiga så vi gick och la oss och var uppe ganska tidigt på lördagmorgonen. Vid lunchtid åkte vi iväg till relaxavdelningen på Rosenlundsbadet, vilket har blivit en tradition. Det är helt underbart att bada bubbelpool, sitta bastusittning och duscha i den tropiska duschen för att sedan göra hårinpackning och smörja in sej med body butter och vara ren in i minsta cell. Och det är väldigt smidigt om man ska ut på kvällen - allt är ju redan klart. Bara att sminka sej sen. :)

Sara bjöd på matmuffins, cheesecake, bål och tilltugg så det stod härliga till och vi hade riktigt trevligt på förfesten, även om den såklart gick alldeles för fort. Till slut bestämde vi oss för att gå till O'Learys och det var verkligen inget misstag, för jäklar vad kul vi hade! Billigt inträde, gratis garderob, lagom mycket folk och skitbra musik gjorde oss alla mycket nöjda!

Om en dryg halvtimme börjar I en annan del av Köping, vilket är kvällens tevehöjdpunkt. Höjdpunkten i övrigt är att Daniel kommer hit inatt efter jobbet, längtar ihjäl mej efter hans famn. Nu måste jag gå och handla filmjölk i turkshopen så jag slipper stressa.

Hoppas att ni också haft en bra helg!