Salacious

 

 

I skrivande stund är det en knapp timme kvar tills bussen anländer till Gislaveds station. Jag har fördrivit tiden på bussen genom att läsa Quick-boken (ni MÅSTE läsa den, man blir mållös och uppriktigt rädd av att det här faktiskt har hänt) och slösurfa lite. Sämre kan man ha det.

 

Det känns alltid fint att vara på väg mot julfirande, men det här året känns det extra bra. Har många, många helt lediga dagar framför mej och alla i familjen kommer vara samlade under några dagar och fira in det nya året tillsammans. Det gör mej så glad!

 

Och på juldagen ska jag äntligen träffa min älskade Sofie som jag saknar så himla mycket.

 

Har hunnit jobba upp en ordentlig julstämning dom senaste dagarna. Igår hade vi lite minifirande hemma, myste tillsammans i soffan och kollade på Barnen i Bullerbyn och "ååååååhh"-ade till scenerna med deras julförberedelser och firande. Älskar att Fredrik tycker om att titta på samma saker som jag och att han  blir precis lika nostalgisk.

 

Jag älskar förresten allt med honom. Kommer nog hinna längta efter honom en hel del innan han kommer på annandagen.

 

Men det kommer inte gå någon nöd på mej med tanke på hur mycket jag kommer hinna vara med familjen innan dess..

 

 

 

Igår var det dags för sista skoldagen för 2012, och en av dom sista skoldagarna nånsin. Vågar knappt tänka på hur lite det är kvar nu!

 

Men tankarna på skolan och aspiranten ska faktiskt läggas åt sidan ett tag för nu är det jul, nyår och helledigt som gäller. Ska bara NJUTA tillsammans med mina nära och kära. (Särskilt med vetskapen om att det här nog är min sista helt lediga jul på väldigt länge. Det är dock ett senare bekymmer, man ska leva här och nu och inte bekymra sej om framtiden.) Tänker inte ens logga in på vår läroplattform förrän nästa år, det lovar jag mej själv här och nu! 

 

Väldigt skönt att få den här fredagen till att packa och fixa i ordning det sista så att jag slipper lägga tid på det i eftermiddag/kväll när Fredrik har kommit hem från jobbet. Förresten så är det inte så mycket kvar att ordna med; varenda julklapp är inslagen och jag har redan bestämt vad jag ska ha på mej på julafton och nyårsafton. Egentligen behöver jag bara lägga ner allt i väskan.

 

Igår började vi titta på Downton Abbey och vi förstod på en gång varför både Lotta och Carina varit så ihärdiga när dom sagt att vi MÅSTE börja följa det. Snacka om att fastna på en gång! Skönt att veta att det finns fyra hela säsonger att plöja igenom. Aaaaaaahhhhh!

 

Nähä, nu ska jag duscha av mej dagens tabatapass och äta lite lunch innan det är dags att inhandla förnödenheter till kvällen. Det blir lite minijulafton för oss ikväll eftersom vi inte kommer fira tillsammans på måndag. God mat, tända ljus och ingen stress överhuvudtaget.  Det kommer bli fint!

 

Vi hörs imorgon när jag sitter på bussen!

 

 

 

Alla har vi våra laster. Vad min är, det är inte så svårt att räkna ut. Jag feströker inte längre (tack och lov!) och dricker alltmer sällan. Däremot så är sockret det som ger mej dålig karaktär.

 

Eller dålig och dålig förresten, överlag så lever jag faktiskt hälsosamt. Jag tränar jämt och äter överlag bra mat. Däremot så är jag, och kommer nog alltid att vara, svag för sötsaker.

 

Men i början av hösten bestämde jag mej för att sluta med den dummaste lasten av alla - lösgodis. Det vill säga; jag skulle sluta att KÖPA lösgodis. Att ta en bit när någon bjöd skulle fortfarande vara okej.

 

När jag vägde mej (vilket jag inte gjort sen jag tog beslutet) idag visade vågen att jag har gått ner två kilo.

 

Alltså; ENBART med den lilla förändringen har jag blivit av med kilon som jag hade lagt på mej under året.

Det här inlägget skrivs inte i syfte att bedriva någon vikthets, jag vill bara uppmärksamma vilka resultat en liten, liten sak kan göra i det långa loppet.

 

För lägg noga märke till detta; jag har inte slutat äta godis. Jag har bara slutat köpa lösgodis. Med mej är det nämligen så, att har jag en påse godis så äter jag tills den är slut. Punkt. Jag har aldrig varit en sån som kan spara. Men istället för att sleva i giftet i en egen påse och lura mej själv att det vara var ett hekto köper jag numera färdiga om det är så att jag är sugen. Och äter upp den med gott samvete. När vi var på bio i lördags, till exempel, så delade vi en påse Salt & blandat och jag var inte det minsta missnöjd.  

 

Det är alltså inte lösgodiset i sej som är problemet, det är behovet att äta tills det är slut som är grejen. Därför har jag tagit bort det problemet.

 

Som sagt, jag vill inte hetsa. Men medge att det är häftigt att upptäcka att allt inte behöver vara svart och vitt? Man behöver inte ta bort ALLT det man tycker om. Bara justera lite.

 

För det är inte så att det är en uppoffring ens. Jag äter fortfarande gott varje helg, fikar då och då och njuter av choklad, glass och chips (och knäck!!). Inte varje dag, men när jag blir sugen. Det enda jag har gjort är att välja bort en litet, litet (men ändå stort) inslag i tillvaron och det ger resultat. Inte i en rasande fart, men i det långa loppet. Det tycker jag om!

 

Nu är det bara ett dygn kvar av detta finfina projekt, och jag skämdes när jag kom på att jag ännu inte skänkt några pengar. Men nu är det gjort!

 

I veckan såg jag ett inslag om en familj i den indiska slummen. Yngsta dottern var bara ett och ett halvt år gammal och har varit nära att dö av diarré flera gånger. Eftersom hon var så svag hade hon inte lärt sej gå ännu och hennes skrik lät bara som tysta små gnyenden. Inför kameran vägdes hon och vågen landade på fyra kg. FYRA KG. Det är mindre än vad Ellen vägde när hon föddes. Det är ofattbart att tänka att människor lever under såna förhållanden medan vi har det så fantastiskt bra som vi har det här i vårt land! Att alla barn inte har tillgång till rent vatten borde vara betydligt mer relevant att bli upprörd över än att två sekunder klipps bort från en tecknad kortfilm. 

 

Jag har inte så mycket pengar som student, men en hundring gör ingen skillnad i min vardag. Inte i din heller, eller hur? 50 kronor räcker också för den delen!

 

Skänk här!

 

Puss och kram!

 

Ja, att det är lugna dagar just nu märks väl inte minst på min bloggfrekvens. Haha. 

 

Har inte särskilt mycket nytt att berätta, förutom att jag ser fram emot kvällen som kommer innehålla Lucia-mys (hurra för Svtplay!), knäckätande och en massa pussar. Det är inte fy skam, det. 

 

 

Den här fantastiska tavlan fick vi av Lotta i tisdags. Passar perfekt i vårt kök! Kommer bli mysigt att plocka fram den varje jul. :) Tavlan var förresten inte det enda vi fick i tisdags; Caroline kom med en söt bok om kärlek och ett roligt spel och av Vicki och Stefan fick vi en superfin julros. En massa presenter, trots att det inte ens är jul! 

 

 

Efter skolan idag åkte vi iväg till Kistagallerian för att kolla efter nåt snyggt till examensfesten. Köpte en klänning som bara skrek "Caroline!". Tänker inte avslöja hur den ser ut...Hehe. Är ganska nöjd att jag faktiskt höll mej till klänningen och struntade i andra köp. Jag BEHÖVER inte en stickad tröja bara för att den har ett gulligt motiv (Lady & Lufsen) och jag BEHÖVER inte köpa något nytt att ha på mej på julafton. Jag kände dock att jag behövde en tomtelatte med grädde, kanel och kardemumma. MMM. 

 

 

Ikväll gör jag... absolut INGENTING. Möjligen ska jag skriva julkort snart, annars är det boken om Thomas Quick (fantastisk bok!) som hägrar. 

 

Det känns som rena rama lyxen att ha en helt ledig kväll utan en massa måsten. Jag hade inte haft något att plugga även om jag hade velat. Det är bara nerförsbacke i skolan ända fram till jul, och för den delen är det inte särskilt betungande efter nyår heller. Som jag redan konstaterat så ser jag det här som en viloperiod innan aspiranten. Ska dock ta tillfället i akt och repetera så mycket som möjligt av det vi lärt oss dom här två åren. Lite lagom mysplugg, det ser jag faktiskt fram emot. :)

 

Något annat som jag hade sett fram emot var att ha ensamtid ikväll; Fredrik är hos Oskar vilket betyder att jag har lägenheten för mej själv. Det är dock lite speciellt att upptäcka hur man, även i vuxen ålder, kan förändras. Jag uppskattar fortfarande egentid, men den är inte lika viktig längre. Och det är ju inte så konstigt; man vill ju ha det man är van vid. Förr var jag van vid att bo ensam och att vara ensam, nu är jag van vid att somna och vakna med världens bästa människa. 

 

Det känns bra att längta!

 

Ikväll var det äntligen dags för årets julfika! Förutom att det var gott att proppa i sej allt jag bakat dom senaste dagarna så var det riktigt mysigt att ha så många samlade. 

 

 

Ja, igår var det dags att lämna huset, och framförallt vovvarna. Kändes faktiskt lite sorgligt. Har liksom blivit van vid att ha dom i närheten. Trösten är ju dock att att det inte kommer dröja alltför länge tills vi ses igen, och vi kommer att få förstatjing på att vara hundvakt åt dom framöver. 

 

Det är en hel del som har hänt sen det senaste inlägget. Dom allra flesta grejerna är bra, men en väldigt tråkig sak hände natten till måndagen. Efter en jobbig sjukdomstid dog min ena halvbror. Han somnade in omgiven av sina närmaste. Även om vi aldrig har haft någon nära kontakt så har jag tänkt mycket på honom i veckan. Det känns så tråkigt att jag inte såg till att åka och hälsa på honom nu i höstas när jag var i Gislaved. Pappa hade sex barn. Nu är en av oss borta, och därmed en del av honom. 

 

Att försöka sammanfatta resten, allt det där som är bra, känns nästan omöjligt. Att det kom en sjuhelvetes massa snö är ju knappast en överraskning, men förutom kaoset som var igår har det faktiskt bara varit välkommet. Det var längesen jag faktiskt njöt av vintern så mycket. Kanske bidrar det till att jag fick uppleva den ute på Värmdö, där den var (är) alldeles oförstörd. Det kommer lite vinterbilder här under strax!

 

För en vecka sen var det opponering på våra examensarbeten. Det gick väldigt bra, har några småsaker som jag ska justera bara, sen är det klappat och klart. Faktum är att det gick så pass bra att jag blev nominerad till bästa examensarbete, vilket förstås känns himla kul! Ibland lönar det sej faktiskt att verkligen lägga manken till, det är roligt när man får ett kvitto på det. Vem som blir den slutgiltiga vinnaren återstår att se, det står mellan mitt och sex andra arbeten. Gissar att det spännande resultatet inte avslöjas förrän i Blå hallen...

 

Ikväll har jag varit på infoträff i Haninge och ser nu, om möjligt, ÄNNU mer fram emot aspiranten. FIck ett otroligt bra intryck av min handledare och alla chefer som tog emot oss och det känns som att dom var ärliga när dom sa att vi verkligen är efterlängtade. Herregud, vad roligt det ska bli att komma ut!