Salacious

 

Och så var julen över. En ganska konstig jul för min del, eftersom jag jobbade 14-23 både på julafton och på juldagen. Hann lyckligtvis fira lite jul ändå, eftersom vi åkte till Småland dagarna innan. Det blir ju dock aldrig riktigt samma sak, och det kändes ganska tungt att dra på sej uniformen med vetskapen om att resten av familjen var samlad. Känns dessutom extra tråkigt att inte ha träffat Skåne-familjen alls. Men det blir fler jular!

 

Och fler andra, vanliga dagar. Lyckligtvis. 

 

Idag är det dock ingen vanlig dag, för det är en annandag. Och dessutom dagen då vi åker till VIETNAM!

 

Egentligen är det helt galet av mej att sitta och blogga nu, men enda anledningen är att vår skjuts blev en kvart försenad. Så det blir ett übersnabbt inlägg. 

 

Det kommer bli helt fantastiskt att åka iväg till solen, fira vår tvåårsdag i en annan världsdel och upptäcka en massa häftiga platser. Och, icke att förglömma, njuta av sol och bad. 

 

Dessutom blir det ju nyårsfirande under tiden vi är borta. Därför tänkte jag göra en liten summering av 2013. Med betoning på liten. 

 

Årets låtar: I surrender med Nicole Sabouné, Song for Zula med Phosphorescent, Från balkongen med Oskar Linnros

Årets bästa dag: 26 oktober, när Fredrik friade. 

 

Årets utmaning: Mitt nya jobb. 

 

Årets spontana: Vickis och min kompistatuering. <3

 

Årets beroende: Walking Dead och mina nya mystofflor. 

 

Årets läsupplevelse: Odjuret av Roslund/Hellström samt Håkan Nesser i största allmänhet. 

 

Årets upptäckt: Walking Dead och Girls, två helt UNDERBARA serier. 

 

Årets besvikelse: Att sommaren tog slut. 

 

Årets bästa fest: Jonnas och Linus barnkalas. 

 

Årets förändring: Att plötsligt vara husägare!

 

Årets film: Monica Z. 

 

Årets nya bekantskaper: Mina fina kollegor. 

 

 

Det finns otroligt mycket mer att säga om 2013, men det här får räcka. Nästa gång vi hörs är det 2014, ett år som jag ser fram emot alldeles kolossalt mycket. Ha det så fint, allihop!

 

Nu är det inte alls långt kvar. Tre ynka pass återstår, sen blir det Vietnaaaaaam! 

 

Och däremellan lite jul förstås. Tycker att jag hunnit bygga upp en ganska bra julkänsla nu, så jag tror att jag kommer vara ganska nöjd när vi åker tillbaka mot huvudstaden på julaftons morgon. 

 

Huvudsaken är att man får vara med sin familj, vilka datum är inte viktigt. Och extra lyckosam kan man känna sej om man, som jag, har TVÅ familjer. Ibland när saknaden efter min egen mamma är stor känns det nämligen skönt att få en kram av Fredriks. Och det känns bra att veta att man har många människor i sin närhet att tycka om, hjälpa och bli hjälpt av när man saknar sina syskon.

 

Men på lördag behöver jag inte sakna mer för då  åker vi till MIN familj. Eller, när jag tänker efter, till VÅR. För nu är det ju faktiskt Fredriks också.

 

Vad lyckligt lottade vi är som har varandra och er!

 

Om några minuter ska jag kavla ut degen som är på jäsning; saffranslängd med vit choklad är det tänkt att resultatet ska bli. Lussekatter är gott, men jag tycker att det tar alldeles för lång tid för att det ska vara värt det. Får vänta några år tills jag har en liten hjälpreda som kan hjälpa mej att pilla i russin. :) 

 

Hursomhelst. På fredag är det dags för julfika och jag längtar efter att träffa mina fina vänner. Samt efter allt gott! 

 

Idag ska det bli julmys för hela slanten. Förutom bakningen ska jag posta julkort och ikväll tappar vi upp glöggen på flaskor. Lite träning ska hinnas med också, för att göra plats till godsakerna. 

 

Ha en fin dag! 

 

Sitter och inväntar Fredrik som har konsert med sin kör. På torsdag är det dags igen och då ska jag och hans familj komma och titta. Märklig känsla, satt vi inte just i Stefanskyrkan och lyssnade på kollibrisången? 

I fredags var vi på julfest på hans jobb. Satt och tittade mej omkring och tänkte "herregud, är det ett helt år sen jag pratade med den där personen?". Och snart har det gått ett helt år sen jag tog min examen. 

 

Läskigt. Men ni känner säkert likadant, att livet liksom bara ramlar förbi. 

 

Hade sett fram emot en lugn och skön december utan stress, och på pappret såg det ju riktigt bra ut. Problemet är att jag inte lyckas slappna av ordentligt. Jag har alltid svårt för att leva i nuet, men nu är det extra krångligt. Det är svårt att släppa tankarna på jobbet och vad den stora omorganisationen av myndigheten lämnar för konsekvenser. Första sparpaketet ska nu ros i hamn, och sen är det "bara" 220 miljoner kvar som ska sparas in på ett år.

Det har varit ett kämpigt 2013 och vi får hela tiden veta att det kommer bli ännu tuffare. Och när organisationen genomförs 2015 hoppas man på en ljusning. 

 

Tack för den julklappen, liksom. 

 

Nåja, mitt liv står inte och faller med jobbet. Jag orkar så länge jag orkar.