Ny friss.
(Att spendera helgen med Sofie resulterade bland annat i att jag återigen känner mej löjligt nöjd med mitt hår. Världens bästa frisör, alla kategorier!
Att bli klippt var visserligen bara en bonus ovanpå allt annat, men jag måste understryka hur GLAD jag är!)
Jag är så outsägligt tacksam över att vår helg blev precis så bra som vi hade hoppats. Vi har strosat, skrattat, sjungit och skålat, blandat djupaste allvar med tramsigaste fjanteri och det har känts precis lika bra som vanligt. Eller ännu bättre. För "som vanligt" kommer det ju faktiskt aldrig mer bli.
Men vissa saker rår ingenting på, inte ens det allra hemskaste.
Älskar dej!
Tips!
Om ni inte har sett den här serien, 30 grader i februari, bör ni göra det BUMS.
Jag tittar otroligt lite på teve, men det här är något som defintivt är värt att följa.
Något så ovanligt som en intelligent, spännande och berörande serie.
Har ni missat den så finns alla avsnitt på Svt play!
Aspiranten.
Nu är jag nästan halvvägs in i den tredje terminen. Och när fjärde terminen är slut, då är det dags att lämna skolan. Och jobba. Som polis. Även om det halvåret kommer vara en del av utbildningen så kommer det faktiskt att stå "Polis" på min tröja och jacka. Det är en svindlande tanke.
Och eftersom allt det här närmar sej med stormsteg är det alldeles, alldeles snart dags att välja var jag vill göra min aspirantutbildning någonstans. Ett formulär ska få fyra kryss, vilket motsvarar fyra län. Så nu ska projekt Valångest sätta igång i mitt huvud. Det ska rangordnas. Vägas för och emot. Spekuleras. Analyseras. Och inte minst, lyssnas en massa på vad hjärtat säger.
Det är inte det lättaste.
Men vem har påstått att det är en lätt väg jag gett mej in på?
Drömmar om knark.
Oroa er inte. Det är inte drömmar som i "jag vill prova" utan bara ett konstaterande att jag sen vi började läsa om narkotika drömmer knarkrelaterade drömmar nästan varje natt. Häromnatten blev jag till exempel konfronterad av en polis som ville att jag skulle lämna ett urinprov och då frågade jag henne på vilka grunder hon ansåg att jag hade nått upp till skäligen misstänkt på misstanketrappan.
Oroväckande? Inte alls. Det här är det mest intressanta vi gjort i skolan hittills, så det är inte alls konstigt att min hjärna funderar på thc-halter, narkotikaprekursorer och kroppsvisitationer även när jag sover.
Nu är det bara några veckor kvar tills det är dags för fältstudier igen. Ska bli obeskrivligt spännande, inte minst för att jag ska vara i lilla Gislaved. Ska bli intressant att få en ny bild av orten och se om det verkligen är dom områden som man tror som är mest belastade. Hoppas att jag får åka med spangruppen!
Nej, jag har inte kolavippat.
Men i huvudsak är det positiva saker, som tur är.
Framförallt är det återigen roligt att gå i skolan, och det känns väldigt bra. Även om det är en massa nya saker som ska präntas in, så är det spännande och intressanta saker, vilket gör det väldigt mycket lättare. Nu håller vi på med narkotikabrott och det är riktigt fascinerande. Skulle lätt kunna rikta in mej på det i framtiden! Dessutom har vi börjat med vapen igen efter ett uppehåll på flera månader. Jätteroligt och jättesvårt. När får man skjuta? När måste man skjuta? När är våldet man som polis använder "inte uppenbart oförsvarligt" (nödvärn) och när är det "försvarligt" (laga befogenhet)? Inga lätta saker att resonera kring. Och det blir verkligen inte lättare när man ska försöka omsätta det i en övningssituation.
Det är inget enkelt yrke jag valt, och kanske är det just därför som jag lockas så himla mycket av det.
Vad händer mer på skolan då? I tisdags körde jag radiobil MITT INNE I CENTRALA STOCKHOLM. Att jag inte avled på fläcken är ett mirakel i sej. Men som så mycket annat så klarade jag det faktiskt, och därmed är en liten, liten tröskel passerad. Fast i mitt fall är den faktiskt inte så liten; bilkörningen är faktiskt det som oroar mej mest. Eller kanske till och med det enda som oroar mej. Men jag ska bli av med den oron en vacker dag!
Något som inte oroar mej det allra minsta är att vi har börjat köra igång med våra examensarbeten. Jag ska skriva mitt själv och det ska faktiskt bli riktigt roligt, mycket tack vare att jag valt ett nytt och spännande ämne (polisens närvaro i sociala medier). Precis efter att jag publicerat det här ska jag träffa min handledare och få lite hjälp med att formulera mina frågeställningar. Blir nog bra!
Skånehelgen.
Har haft en superbra helg i Häljarp! Det enda smolket i glädjebägaren var att mamma inte kunde följa med, men annars var hela min familj samlad för att fira Alde som har fyllt 2 år. Är extra glad att Fredrik följde med och att han klickade så bra med alla. Men det visste jag redan, man kan liksom inte INTE tycka om honom.
Först var allt jättebra. Sen kom han in i mitt liv och då blev allt till och med ännu bättre. Det är ganska fantastiskt.
Snor en bild från Jonas blogg:
Finns det hjärterum finns det stjärterum heter det ju!
Nu dröjer det inte jättelänge tills hela gänget är samlat igen, förhoppningsvis ses vi allihop i påsk.
Längtar!