Förändringar.
Jag har ju förresten glömt att skriva om två väldigt viktiga besked som kom i förra veckan. Helt otroligt att jag inte ens har nämnt det här, faktiskt. Kanske är det för att jag pratat om det så mycket så det känns som att det automatiskt har kommit på pränt här också.
I alla fall. För en vecka sen kom beskedet som alla studenter på skolan har väntat på i vad som känns som en evighet (trots att det i själva verket bara är några månader); vi fick veta var vi kommer att göra vår aspirant!
Och jag kommer att vara i Stockholm! I vilket distrikt vet jag inte än, men det lutar åt att jag kommer välja Nacka eller Norrort. Det spelar dock ingen större roll var jag hamnar, huvudsaken är att länet är klart! Att äntligen veta hur ens närmaste framtid kommer se ut är obeskrivligt skönt.
Kan inte sticka under stol med att det känns lite konstigt att jag inte kommer göra aspiranten i Göteborg. Det har känts som en självklarhet hela tiden och hade någon sagt till mej för ett år sen att jag skulle välja Stockholm i första hand hade jag förmodligen bara skrattat och frågat om den personen var full. Men ibland händer ju faktiskt saker som man inte räknar med.
Och jag räknade inte med att träffa någon, det ingick liksom inte alls i planen. Inte heller ingick det att bli väldigt kär. Men så blev det och till råga på allt så var det en stockholmare jag blev kär i.
Så även om det inte på något sätt har känts självklart att jag (åtminstone för ett tag framöver) kommer att släppa Göteborg så känns det definitivt som att jag gör det av den bästa tänkbara anledningen.
Ett annat besked som kom i förra veckan var att tjejen jag hyr den här lägenheten av kommer att vilja ha tillbaka den i slutet av augusti. Ett ganska överraskande besked, eftersom vi hade en överenskommelse att jag skulle få bo här hela studietiden. Men som sagt, saker och ting inträffar som man inte riktigt hade räknat med, och så var fallet även för henne. Fredrik och jag hade pratat om att flytta ihop inom en snar framtid, kanske i december. Men nu när jag blir av med lägenheten i Sollentuna känns det väldigt omotiverat att jag skulle hitta ett tillfälligt boende för några månader för att sedan flytta igen.
Så därför... kommer vi flytta ihop!
Ännu en sak som känns lite smått overklig. Jag har aldrig bott ihop med någon. Och handen på hjärtat så har jag aldrig riktigt trott att jag kommer hitta någon som jag vill bo ihop med heller. Som det skulle funka med. Som jag inte skulle bli galen på och bara vilja bli lämnad ifred av.
Men allting, precis allting, är väldigt annorlunda nu jämfört med hur jag har haft det i förhållanden tidigare. Så jag känner faktiskt ingen oro alls. Det är lite konstigt, egentligen; det som jag är med om nu har jag aldrig upplevt tidigare, ändå känns det så himla bekant. Och tryggt. Det kanske är så man vet att någonting verkligen är på riktigt - man är inte rädd eller nervös, man bara är. För att man någonstans därinne har vetat hela tiden att det var såhär det skulle kännas.
