Bränsle.
Är det inte lite konstigt, att den människa som man borde känna allra bäst är den som det oftast är svårast att förstå sej på?
Jag har trots allt hängt med mej själv varje dag i över 26 år och även om jag tycker att jag blir åtminstone liiite klokare för varje år som passerar så kan det fortfarande vara en omöjlig uppgift att begripa varför jag tänker som jag gör.
Då är det ju tur att man har personer i sin närhet som, trots att dom känt mej en jämförelsevis ganska kort tid, vet precis hur jag fungerar och träffar mitt i prick med sina analyser. Isabelle har varit här i helgen och förutom att hon som vanligt lyst upp tillvaron har hon visat prov på ovanstående. Det känns aldrig som att hon frågar något slentrianmässigt och när hon ger sin (eller någon annans) sida av saken låter det alltid så himla genomtänkt och rimligt. Det är en gåva!
"Grubbla inte så mycket" brukar hon säga. Och det är så sant. Grubbla kan man göra när det behövs, och då har man förresten inget val för då gör man det oavsett om man vill eller inte. Tanken på att saker och ting kanske faktiskt, i alla fall just för stunden, är så bra som dom verkar är så främmande att den nästan blir läskig. Men jag ska verkligen göra ett försök att faktiskt bli vän med den tanken. Och framför allt ska jag försöka sluta konstruera problem som kanske inte ens finns.
För är det så att dom finns på riktigt, då lär jag bli varse.
Jag har trots allt hängt med mej själv varje dag i över 26 år och även om jag tycker att jag blir åtminstone liiite klokare för varje år som passerar så kan det fortfarande vara en omöjlig uppgift att begripa varför jag tänker som jag gör.
Då är det ju tur att man har personer i sin närhet som, trots att dom känt mej en jämförelsevis ganska kort tid, vet precis hur jag fungerar och träffar mitt i prick med sina analyser. Isabelle har varit här i helgen och förutom att hon som vanligt lyst upp tillvaron har hon visat prov på ovanstående. Det känns aldrig som att hon frågar något slentrianmässigt och när hon ger sin (eller någon annans) sida av saken låter det alltid så himla genomtänkt och rimligt. Det är en gåva!
"Grubbla inte så mycket" brukar hon säga. Och det är så sant. Grubbla kan man göra när det behövs, och då har man förresten inget val för då gör man det oavsett om man vill eller inte. Tanken på att saker och ting kanske faktiskt, i alla fall just för stunden, är så bra som dom verkar är så främmande att den nästan blir läskig. Men jag ska verkligen göra ett försök att faktiskt bli vän med den tanken. Och framför allt ska jag försöka sluta konstruera problem som kanske inte ens finns.
För är det så att dom finns på riktigt, då lär jag bli varse.
