Salacious

Det är inte det att jag inte trivs där jag är nu. Tvärtom; det känns fortfarande  lite surrealistiskt att jag kommit hit. Och jag är fortfarande glad och och förväntansfull varje dag (till och med på måndagar, det är minsann inte dåligt!) Men hem... nej, det är det inte. För mitt hem ska jag till på fredag.

Slog två flugor i en smäll; vi har fått i uppgift att genomföra en intervju med någon som på ett eller annat sätt haft med polisen att göra  och då klurade min smarta skalle ut att jag kunde genomföra denna intervju i Göteborg och samtidigt hälsa på världens bästa Isabelle. (Nu är det ju dock inte henne jag ska intervjua, haha.) Hela fredagen är avsatt för detta och vi har inga lektioner på måndag heller, vilket betyder att jag får en massa dagar i min fina stad som enligt ryktet är bra mycket mer vårig än vad vår huvudstad är för tillfället.

Så trots att det bara är måndag börjar jag känna ett pirr i magen. Känner mej käääär! Åka på mina spårvagnar, traska runt på gator jag kan utan och innan, sova ut (katter, jag tycker om er, men det ska bli skönt att slippa ert jamande för några dagar!) i världens skönaste gästsäng, dansa zumba på mitt gamla gym, äta tapas med supersnygga tjejer, dansa rumpan av mej på bekanta golv och må så underbart bra som jag alltid gör i fröken Lindbergs fantastiska sällskap.

Nu kommer jag snart hem. Till min älskade stad. Åh, vad jag längtar!!