Här igen.
Och så var jag tillbaka.
Välkomnades hem inatt av ett ösregn på Landvetter. Man säger ju ibland att det är skönt att komma hem, men det var det inte den här gången. Kändes mest som att jag blev påmind om att jag egentligen inte har så mycket här, inte som räknas. Hade lätt kunnat stanna några veckor till.
Fast av alla upptänkliga vis man kan vila upp sej och ladda batterierna inför en lång höst och en ännu längre vinter så var det här definitivt det bästa. Och med det bästa sällskapet. Att få en så här bra vän i vuxen ålder är - jag måste säga det igen - som att vinna högsta vinsten. Allting bara klickar; ingen oro för att göra bort sej, ingen irritation och man får lika mycket som man ger. Fantastiskt är det!
Nu är jag brun och ganska utvilad. Och har massa glass och god mat i magen. Min kropp skriker efter träning nu, det kryper verkligen i mej. Nya livet del 37 börjar på måndag...
För först blir det två dagar till av synd. Ska till Småland imorgon och träffa hela min familj. Ja, hela faktiskt! Förutom det sällsynta i att vi träffas alla på en gång blir det dessutom släktträff. Ska bli riktigt kul! (Och mamma sa tidigare idag att hon har bakat toscakaka. TOSCAKAKA. Jag var jättesugen på det på planet inatt, hon är tankeläsare!)
Är på 21-timmarspass på jobbet, lugnt som vanligt. Hittills, kanske bör tilläggas. Ska strax lägga mej på soffan. Känns helt overkligt att jag nyss låg och stekte i en solstol och att jag nu är tillbaka i vardagslunket igen...
