Bästa dagen.
Min profetia om den här veckan tycks stämma. Hittills iaf. Det är ju lite kaxigt att säga så när det bara är tisdag morgon, men jag hade en SÅ bra dag igår.
Kom hem från jobbet på morgonen, städade lägenheten och hann dessutom vila mej ordentligt innan det var dags för träning. Och om jag förra måndagen lämnade lokalen med världens största känsla av uppgivenhet var det raka motsatsen igår. Jag var tvungen att gå en halvtimme tidigare eftersom Lotta skulle komma hit, men innan jag gick blev jag stoppad av min favorittränare som frågade om jag inte ville följa med till en annan klubb han antagligen ska börja i. Jo, jo, JOOO! Han berömde mej dessutom, så mycket att jag började skratta, och jag fortsatte le som en nyförälskad 13-åring hela vägen hem.
Det känns faktiskt som att jag hittat det jag verkligen brinner för att göra. Visserligen har jag alltid haft sången, och har det fortfarande, men det är en så självklar del av mej att jag knappt ens reflekterar över det längre. Och även om jag naturligtvis kan utvecklas på det området också, är det just nu betydligt mer spännande att fokusera på träningen. Skitsamma att nya klubben ligger en bit bort; jag får fortsätta med detta och det finns folk som tror att jag har potential.
Fatta vad jag ska jobba hårt för att bli riktigt bra! :D
Och som sagt, Lotta kom igår kväll vilket alltid är så mysigt. Vi åt hönökakspizza (tack för tipset i din blogg, Emina!), ananasglassen jag hypade upp för några inlägg sen och av ingen anledning alls fick jag en present - Mia och Klaras bok! Blev jätteglad!
Nu har hon åkt iväg till sin kurs och jag ska göra mej i ordning för att åka in till stan. I eftermiddag ska vi mötas upp igen.
Kom hem från jobbet på morgonen, städade lägenheten och hann dessutom vila mej ordentligt innan det var dags för träning. Och om jag förra måndagen lämnade lokalen med världens största känsla av uppgivenhet var det raka motsatsen igår. Jag var tvungen att gå en halvtimme tidigare eftersom Lotta skulle komma hit, men innan jag gick blev jag stoppad av min favorittränare som frågade om jag inte ville följa med till en annan klubb han antagligen ska börja i. Jo, jo, JOOO! Han berömde mej dessutom, så mycket att jag började skratta, och jag fortsatte le som en nyförälskad 13-åring hela vägen hem.
Det känns faktiskt som att jag hittat det jag verkligen brinner för att göra. Visserligen har jag alltid haft sången, och har det fortfarande, men det är en så självklar del av mej att jag knappt ens reflekterar över det längre. Och även om jag naturligtvis kan utvecklas på det området också, är det just nu betydligt mer spännande att fokusera på träningen. Skitsamma att nya klubben ligger en bit bort; jag får fortsätta med detta och det finns folk som tror att jag har potential.
Fatta vad jag ska jobba hårt för att bli riktigt bra! :D
Och som sagt, Lotta kom igår kväll vilket alltid är så mysigt. Vi åt hönökakspizza (tack för tipset i din blogg, Emina!), ananasglassen jag hypade upp för några inlägg sen och av ingen anledning alls fick jag en present - Mia och Klaras bok! Blev jätteglad!
Nu har hon åkt iväg till sin kurs och jag ska göra mej i ordning för att åka in till stan. I eftermiddag ska vi mötas upp igen.
