Salacious

• Tacoskvällen hos Cilla och Tomo, hur bra det känns att se sin syster lycklig och verkligen unna henne det.
• Saras leende, hennes ögon som glittrade extra mycket och gåshuden jag kunde känna på hennes arm som kom för att hon levde sej in i nåt som jag just berättat.
• Stoltheten Emma kände över att kunna visa upp sin arbetsplats, hur hon kändes mycket säkrare, gladare och nöjdare med tillvaron.
• Fredagskänslan som genomsyrade hela lunchrummet på Lottas arbetsplats, hur Weine dansade fram mot diskmaskinen och att vi lyckades sätta dit honom! Haha.
• När jag träffade Josses mamma som sa "du har förändrat dej" och känslan jag fick av att hon menade till det bättre.
• Mammas och mitt asgarv åt den fjolliga mannen utan midja som tävlade i Singing Bee.
• Den isiga stigen på Holmen-rundan, Bonds vaktande uppsikt över mej när jag höll på att halka. Allt med honom förresten; ljudet av hans klor mot golvet när han smyger utanför mitt rum för att höra om jag är där, den galopperande kroppen i gassande solsken, känslan av att hans bruna ögon faktiskt fattar vad jag säger.

På tal om Sara är jag så glad att jag får träffa henne på fredag igen. När hon hade åkt sa jag "visst är Sara go?" och mamma utbrast "Jaa-aa, det är hon faktiskt! Och hon är så mogen... det går inte riktigt att säga vad det är hon har... hon är, ja, proffsig!"

Ja, proffsig är du, darlo! Ska bli skitkul när du och Sanna kommer hit!

Monsterpasset är i full gång, men jag har faktiskt haft det riktigt trevligt på jobbet hittills. Dagar som den här då man får åka iväg och gå i affärer, komma tillbaka till ett dukat bord med oxfilé (!), ta det lugnt, dricka kaffe och titta på Babben & c:o med supertrevligt sällskap är inte att klaga på. Och ja, självklart blev det Babben. (VEM tittar på Robinson år 2009? Snaaark.) Ola Salo var ju en av gästerna!  :D Minus för skägget, dock. Nu har båda mina frikort en djungel i fejjan. Varför?
 
Kanske för att jag ändå bara går omkring och vill ha dej, baby! Kom hem nu.