Ljus, bli till!
Hemma en stund innan jobbet, lagom med tid för att blogga lite om helgen i Malmö.
Som vanligt när jag umgås med Sofie har jag mått superbra. Och i lördags fick jag den mest perfekta fyllan jag haft på hur länge som helst. Allt stämde, liksom. Tänk om det alltid var så! Förfesten hos Jenny blev grym, tänk vad sjukt kul man kan ha med en kortlek. Och premiären av nya rockklubben på Deep blev aslyckad, trots att Paradise City spelades tre gånger för mycket...haha. Är faktiskt lite avundsjuk på Sofies kompisgäng, dom är så sammansvetsade och alla känner alla. Det handlar absolut inte om att jag är missnöjd med mina vänner, det hade bara varit skitkul om det inte var så uppsplittrat.
Igår gick vi utanför dörren första gången halv nio på kvällen, innan dess var det bakfylleslapp på högsta nivå. Onlinepizza.se måste vara bästa påfundet ever... Anledningen till att vi gick ut alls var för att vi skulle gå på bio, och I taket lyser stjärnorna var riktigt bra. Den skilde sej en hel del från boken, men det var inget som störde. Tjejen som spelade Jenna imponerade faktiskt på mej, och några av scenerna mellan henne och mamman var det jobbigaste jag sett på länge. Så ja, höga gråtpoäng. Det kan ha varit en försvarsmekanism, men när vi gick hem efteråt genom vad som verkade vara ett ödsligt Malmö fick vi helgens värsta (bästa) skrattattack och jag kände mej så glad när jag tänkte på vilken otrolig tur jag har som har en sån fantastisk vän. Saknar dej redan!
Och på tal om att sakna... imorgon är det fyra veckor sen han åkte och det verkar som att jag tänker på honom lite mer för varje dag som går.
Dags att jobba nu.
Som vanligt när jag umgås med Sofie har jag mått superbra. Och i lördags fick jag den mest perfekta fyllan jag haft på hur länge som helst. Allt stämde, liksom. Tänk om det alltid var så! Förfesten hos Jenny blev grym, tänk vad sjukt kul man kan ha med en kortlek. Och premiären av nya rockklubben på Deep blev aslyckad, trots att Paradise City spelades tre gånger för mycket...haha. Är faktiskt lite avundsjuk på Sofies kompisgäng, dom är så sammansvetsade och alla känner alla. Det handlar absolut inte om att jag är missnöjd med mina vänner, det hade bara varit skitkul om det inte var så uppsplittrat.
Igår gick vi utanför dörren första gången halv nio på kvällen, innan dess var det bakfylleslapp på högsta nivå. Onlinepizza.se måste vara bästa påfundet ever... Anledningen till att vi gick ut alls var för att vi skulle gå på bio, och I taket lyser stjärnorna var riktigt bra. Den skilde sej en hel del från boken, men det var inget som störde. Tjejen som spelade Jenna imponerade faktiskt på mej, och några av scenerna mellan henne och mamman var det jobbigaste jag sett på länge. Så ja, höga gråtpoäng. Det kan ha varit en försvarsmekanism, men när vi gick hem efteråt genom vad som verkade vara ett ödsligt Malmö fick vi helgens värsta (bästa) skrattattack och jag kände mej så glad när jag tänkte på vilken otrolig tur jag har som har en sån fantastisk vän. Saknar dej redan!
Och på tal om att sakna... imorgon är det fyra veckor sen han åkte och det verkar som att jag tänker på honom lite mer för varje dag som går.
Dags att jobba nu.
