Salacious

Så kom jag till sist på varför jag var ledsen. Eller i alla fall två bidragande orsaker. Nämligen två brister.

Isabelle och träning!

Förra veckan träffades I och jag typ varje dag och mitt humör vacklade inte ens. Att ha en så bra vän är som att vara kär - fast bättre, för man slipper all skit. Hennes frånvaro i kombination med att Sofie var här och förgyllde min helg och sen försvann gjorde att jag kände mej ensammast i hela världen. När jag vet att det är allt annat än sant . Brist nummer ett åtgärdas idag, för hon kommer hem till mej ikväll på julfika, tillsammans med Catta och Jonathan! :)

Brist nummer två åtgärdades igår. Både lördag och söndag var träningslösa och det är skrämmande vad endorfinbrist leder till i mitt humör. Har bara kört gruppträning den senaste tiden och tog igår ett eget pass i gymet, vilket var på tiden. Blev glad när jag såg att dom fått in kettlebells, har velat prova det sen jag läste om det i GP för några veckor sen. Tror att det är en träningsform som passar mej som handen i handsken, och man tränar verkligen asmånga muskelgrupper på en gång. Yesyesyes. På väg till jobbet lite senare kände jag hur ländryggen var alldeles... definierad. Det gjorde inte ont eller så, men det var en kliande känsla. Typ som att just den punkten blev förvånad för att den hade blivit så använd. Haha.

Bra skit!