Obefogat gnäll.
Det kan inte ha varit roligt att ha mej som flickvän igår. Ingenting i hela världen var bra.
Den jobbiga känslan började med att jag fick lite panik när vi skulle planera in lite grejer tillsammans och insåg att hela sommaren redan är uppbokad. Det finns i stort sett inget utrymme alls för spontana saker. Och när jag räknade ut att det förmodligen kommer dröja åtta (!) veckor innan jag kan åka till Gislaved nästa gång höll jag på att bryta ihop.
"Ska du inte vara glad att du har ett så aktivt liv istället?" försökte Daniel.
Och naturligtvis har han rätt. Jag har ett nytt, fast jobb som visserligen gör att jag inte får någon vidare ledighet i sommar, men som betyder att jag har en trygg, ekonomisk tillvaro. Därtill har jag en familj som står mej väldigt nära och nära vänner som allihop vill träffa mej. Vad är det att gnälla om? Det är såklart jättetråkigt att jag inte har möjlighet att göra precis allt jag hade tänkt den här sommaren, men sånt är livet. Välkommen till vuxenvärlden, liksom. Hellre att det är såhär än att jag var alldeles ensam och inte hade några planer alls.
Hela den här grejen gjorde hursomhelst att jag kände mej alldeles uppstressad, inte minst över veckan som är nu. Jag har skitmycket att göra, och jag kommer förmodligen inte hinna hälften. Tur då att jag har världens bästa, som försökte övertala mej att den enda som bestämmer att jag måste göra saker är jag själv. Dessutom överraskade han mej med den bästa medicinen; ett Kinderägg. Det var så längesen! <3
Nu ska jag till jobbet.
Den jobbiga känslan började med att jag fick lite panik när vi skulle planera in lite grejer tillsammans och insåg att hela sommaren redan är uppbokad. Det finns i stort sett inget utrymme alls för spontana saker. Och när jag räknade ut att det förmodligen kommer dröja åtta (!) veckor innan jag kan åka till Gislaved nästa gång höll jag på att bryta ihop.
"Ska du inte vara glad att du har ett så aktivt liv istället?" försökte Daniel.
Och naturligtvis har han rätt. Jag har ett nytt, fast jobb som visserligen gör att jag inte får någon vidare ledighet i sommar, men som betyder att jag har en trygg, ekonomisk tillvaro. Därtill har jag en familj som står mej väldigt nära och nära vänner som allihop vill träffa mej. Vad är det att gnälla om? Det är såklart jättetråkigt att jag inte har möjlighet att göra precis allt jag hade tänkt den här sommaren, men sånt är livet. Välkommen till vuxenvärlden, liksom. Hellre att det är såhär än att jag var alldeles ensam och inte hade några planer alls.
Hela den här grejen gjorde hursomhelst att jag kände mej alldeles uppstressad, inte minst över veckan som är nu. Jag har skitmycket att göra, och jag kommer förmodligen inte hinna hälften. Tur då att jag har världens bästa, som försökte övertala mej att den enda som bestämmer att jag måste göra saker är jag själv. Dessutom överraskade han mej med den bästa medicinen; ett Kinderägg. Det var så längesen! <3
Nu ska jag till jobbet.
