CSN-hatet.
På sistone har det varit ett himla liv om hur fattiga Sveriges studenter är, särskilt dom som finns i Stockholm. Höjningen av studiemedlet på 300 kr som ska införas den 1 juli tycks göra varken till eller från.
Och visst, jag håller med om att studenter inte har det lätt. Sen jag flyttade från villan där jag var inneboende till min nya lägenhet så har jag fått börja planera minsta lilla inköp. Och det är såklart inte alltid roligt. Men vet ni vad? Jag tycker det är värt det, för jag har mitt egna ställe nu. Trots att jag får betala en idiotisk hyra på nästan 4000 kr tycker jag att det är värt det. Dessutom så tycker jag att det är rätt nyttigt att lära mej vad det innebär att hålla i pengarna.
Tydligen så är det allra jobbigast att vara student i Stockholm, och det är säkert sant eftersom det ju är Sveriges dyraste stad. Men jag kan inte hjälpa att jag reagerar på en del saker. Erik, i den artikeln jag länkade till, är så fattig att han inte ens har råd med lunch. Oftast hoppar han över den och tar istället en kaffe och en snus. Min första tanke är: sluta snusa, för helvete! Och att påstå att man inte har råd att köpa mat som student är inget annat än ett stort hån mot Sveriges alla hemlösa. Som student har man inte råd att äta lunch ute varje dag, helt korrekt. På sin höjd händer det att jag gör det någon gång i månaden. Men vad man har råd med är att handla mat på Willys eller någon annan bra lågprisaffär. Handla större mängder mer sällan istället för att handla varje dag, så kommer ni spara massvis med pengar. Jag lovar. Och argumentet att det inte finns tid till att laga mat är bara rent skitsnack. Det finns en mängd enkla rätter som tar max en halvtimme att laga, det hinner man under helgen. Gör man dessutom (vilket ju är rätt bra) flera rätter i taget och fryser in det som blir över behöver man inte laga mat så ofta. Visserligen kanske det inte är så kul att planera sin meny för en ganska lång tid framöver, men det är iofs ett jävligt stort i-landsproblem om ni frågar mej.
En annan student i Stockholm jag störde mej på var tjejen som i förra veckan medverkade i nyheterna och berättade om sin dåliga ekonomi. I inslaget redovisades dom kostnader hon hade på en månad. Hyran, SL-kortet, kurslitteraturen och maten säger jag ingenting om. Men tjejen la 500 kr (!) varje månad på sin mobil och 700 kr på kläder! Jag fattar inte hur dum en människa kan vara om hon varje månad lägger ut så mycket onödiga pengar på en skitsak som mobilen, och sen klagar på att hon inte har mat i slutet av månaden. Och att spendera 700 kr i månaden på kläder... Jag blir upprörd. Inte ens jag som är lyckligt lottad med ett extraknäck där jag får ut ca 1800 i månaden lägger så mycket pengar på kläder. Varför tror studenter som inte jobbar extra alls att dom då ska kunna göra det och sedan gnälla över hur synd det är om dom? Ååååååhhhh!!
En som skrev på Aftonbladets forum berättade att han bara har 800 kr i månaden kvar att leva på efter att hyran, SL-kortet och kurslitteraturen tagit sitt. Vad jag reagerade på är att han hade kurslitteratur för 1500 kr i månaden. Hur är det möjligt? Det har vi aldrig ens varit i närheten av i vår klass, och jag tvivlar starkt på att det kan skilja sej så mycket mellan Stockholm och Göteborg. Och om det nu är så, leta kurslitteratur på nätet! Man är ganska lat om den enda ansträngningen man gör är att gå in på Akademibokhandeln och köpa sprillans nya böcker inför varje kursstart. Det bästa är förstås att kopiera, skulle aldrig falla mej in att ha dåligt samvete över att jag gör det. Inte när jag märker hur många tusenlappar jag sparar.
Vad jag vill säga med allt det här är.... Det handlar faktiskt till stor del om prioriteringar. Vi har en tuff ekonomisk situation, inget snack om saken. Men då får vi kanske stå ut med att vi inte kan köpa alla skor/tröjor/skivor vi vill ha? Och det handlar om en relativt kort period i våra liv. Jag menar, vi har tak över huvudet och mat i magen. Det är mer än vad alltför många människor har i Sverige idag.
Och visst, jag håller med om att studenter inte har det lätt. Sen jag flyttade från villan där jag var inneboende till min nya lägenhet så har jag fått börja planera minsta lilla inköp. Och det är såklart inte alltid roligt. Men vet ni vad? Jag tycker det är värt det, för jag har mitt egna ställe nu. Trots att jag får betala en idiotisk hyra på nästan 4000 kr tycker jag att det är värt det. Dessutom så tycker jag att det är rätt nyttigt att lära mej vad det innebär att hålla i pengarna.
Tydligen så är det allra jobbigast att vara student i Stockholm, och det är säkert sant eftersom det ju är Sveriges dyraste stad. Men jag kan inte hjälpa att jag reagerar på en del saker. Erik, i den artikeln jag länkade till, är så fattig att han inte ens har råd med lunch. Oftast hoppar han över den och tar istället en kaffe och en snus. Min första tanke är: sluta snusa, för helvete! Och att påstå att man inte har råd att köpa mat som student är inget annat än ett stort hån mot Sveriges alla hemlösa. Som student har man inte råd att äta lunch ute varje dag, helt korrekt. På sin höjd händer det att jag gör det någon gång i månaden. Men vad man har råd med är att handla mat på Willys eller någon annan bra lågprisaffär. Handla större mängder mer sällan istället för att handla varje dag, så kommer ni spara massvis med pengar. Jag lovar. Och argumentet att det inte finns tid till att laga mat är bara rent skitsnack. Det finns en mängd enkla rätter som tar max en halvtimme att laga, det hinner man under helgen. Gör man dessutom (vilket ju är rätt bra) flera rätter i taget och fryser in det som blir över behöver man inte laga mat så ofta. Visserligen kanske det inte är så kul att planera sin meny för en ganska lång tid framöver, men det är iofs ett jävligt stort i-landsproblem om ni frågar mej.
En annan student i Stockholm jag störde mej på var tjejen som i förra veckan medverkade i nyheterna och berättade om sin dåliga ekonomi. I inslaget redovisades dom kostnader hon hade på en månad. Hyran, SL-kortet, kurslitteraturen och maten säger jag ingenting om. Men tjejen la 500 kr (!) varje månad på sin mobil och 700 kr på kläder! Jag fattar inte hur dum en människa kan vara om hon varje månad lägger ut så mycket onödiga pengar på en skitsak som mobilen, och sen klagar på att hon inte har mat i slutet av månaden. Och att spendera 700 kr i månaden på kläder... Jag blir upprörd. Inte ens jag som är lyckligt lottad med ett extraknäck där jag får ut ca 1800 i månaden lägger så mycket pengar på kläder. Varför tror studenter som inte jobbar extra alls att dom då ska kunna göra det och sedan gnälla över hur synd det är om dom? Ååååååhhhh!!
En som skrev på Aftonbladets forum berättade att han bara har 800 kr i månaden kvar att leva på efter att hyran, SL-kortet och kurslitteraturen tagit sitt. Vad jag reagerade på är att han hade kurslitteratur för 1500 kr i månaden. Hur är det möjligt? Det har vi aldrig ens varit i närheten av i vår klass, och jag tvivlar starkt på att det kan skilja sej så mycket mellan Stockholm och Göteborg. Och om det nu är så, leta kurslitteratur på nätet! Man är ganska lat om den enda ansträngningen man gör är att gå in på Akademibokhandeln och köpa sprillans nya böcker inför varje kursstart. Det bästa är förstås att kopiera, skulle aldrig falla mej in att ha dåligt samvete över att jag gör det. Inte när jag märker hur många tusenlappar jag sparar.
Vad jag vill säga med allt det här är.... Det handlar faktiskt till stor del om prioriteringar. Vi har en tuff ekonomisk situation, inget snack om saken. Men då får vi kanske stå ut med att vi inte kan köpa alla skor/tröjor/skivor vi vill ha? Och det handlar om en relativt kort period i våra liv. Jag menar, vi har tak över huvudet och mat i magen. Det är mer än vad alltför många människor har i Sverige idag.
